Aftonbladet – 20 november 1867, sida 3

görande fullkomligt naturliga öfvergångar i verldshistoriens utveckling, betingade ett visst, ehuru på egna bröder särdeles olämpligt användt tvång från moderlandets sida. ?Kolonialsystemets? illusoriska ider höllo icke länge stånd. Tvånget bröts och verlden, den tänkande delen deraf lika väl som den i yttre måtto herrskande, de maktegande, stod der slagen af häpnad framför det oväntade faktum att en koloni med ens blifvit ett folk. Nordamerika blef en stat och, hvad mera är, tillika den modernaste stat i verlden — ja tillsvidare idealet af hvad man kan önska sig. Hvad under då att alla ?missnöjda? i ?gamla verlden? började, med den misströstande tyske historikern Rotteck i spetsen, i Amerika se veridens framtid. Kanske hade Rotteck på sin tid icke så orätt, men måhända öfverskattar han dock Rysslands anfallsoch underskattar den europeiska vesterns, civilisationens, försvarskraft. Man skall betänka att Rotteck är tysk och såsom sådan led han af att se sitt fädernesland splittradt och förnedradt. Nutidens tyskar tro, till en del åtminstone, alldeles annorlunda. De sei Tyskland vaggan för Europas pånyttfödelse. Trots denna fromrha stortyska dröm vandra emellertid årligen öfver etthundratusen tyskar ut, och det lyckliga och lyckliggörande Preussen skattar med nära 20,000 individer till summan af de tyskar, som årligen se sig föranlåtna att söka ett nytt fosterland. Å.