Aftonbladet – 20 november 1867, sida 3

ber icke tillåter att man har ett minne af gårdagens feber, vaggade honom liksom våfn vaggar sjöfågeln på sitt gungande svall. ur stark sjögången än var, så höll han sig ändock uppe på ytan. De nederlag, som åstadkomma luckor i umgängesverlden, liksom granaterna i ett regemente, de revolutioner som omstörta samhällen, utöfvade ej något märkbart inflytande på hans person. Han egde kautschuckens studsningsförmåga och en. stålfjeders spänstighet. ets slut återfann honom alldeles likadan som årets början hade sett honom. Det gafs icke en salong, der man ej var glad att se honom, ingen affär i hvilken han ej hade sin hand med, ingen hög personlighet hos hvilken han ej hade fritt tillträde. Man visste icke att han egde hvarken 1jordagods eller fädernerf, och man skulle förgäfves ha sökt hans namn i statsskuldens stora bok, och dock strödde denne parisare af äkta fullblod furstligt omkring sig 150,000 francs om året. Detta var redan ett underverk; men det, hvari uoderverket uppnådde oerhörda pro portioner, var att intet moln kastade en skugga på hans rykte, Det egde diamantens fasthet och en ren källas genomskinlighet. Vid 35 års ålder och dag bränd af lifvets starkaste eld, gällde Raoul de Sarclay för att vera den hederligaste karl i Paris. (Forts. följer.