Aftonbladet – 20 november 1867, sida 2

JERNEEDJORNA?) ROMAN AF Amedee Achard. Öfversättning från franskan af C. J. Backman Mad telar om den fria viljan. Men äro väl krafterna jemnstarka? Jag ser mig omkring, och jag upptäcker qvinnor som lefva i en sällhet, hvars enformighet skulle vara mig olidlig; och dessa samma qvinnorskulle förvåna sig öfver den sjudande hvirfvel hvari jag lefver. Rår jag för det? Ardet jag som har skapat den der hvirfveln? Jag kan slita mig utur den, invänder man; men har jag väl de krafter som äro nödiga dertill? Jeg hör mitt bjertas slag, — är det väl ett bjerta som slär under min hand? — och jag förfäras öfver slagens våldsamhet och öfver de begär som utgå derutur. Jag har sett små fåglar, som man satt i bur, oupphörligt flaxa och slå sig mot gallret som höll dem fångna; jag är lika orolig som de. Till utseendet fattas mig ingenting ef det som em een sällheten, och dock täres jag af en osläcklig törst, jag söker och jag ropar. Kanske är det min olycka att jag icke har ett enda moln på min himmel. Herr de Brevillans öfverdrifna kärlek pinar mig. Qvinnorna vilja icke vara älskade med denna glöd och denna beständighet. Detta kommer kanske deraf att de känna och uppskatta hvad de verkligen äro värda. Då jag ser honom i denna kärleksyrsel, känner jag Just att ropa till honom: men så betrakta ) Se Aftbnbl u:r 259-261, 263—287 och 269.