Aftonbladet – 19 november 1867, sida 3

tt ftänka på Lucas 16: 15. Svenska sången har ick vunnit något i skönhet genom guldmedaljen. A anförde och Joh. 5: 44, Luc. 19: 13 och följ kunna vi icke finna, det nämnda sångarresa in nebär ens frö till den sinnesbeskaffenhet, som v 2 Janse vara den enda borgen för ett folks, et 7 I lands lycka, utan snarare tvärtom, hvadan v e licke kunna deltaga i glädjen, dock harmas el ler förargas vi icke öfver andras glädje. Näst år lärer en ny sångarresa vara i fråga. Någoi yngling torde måhända sätta i fråga, om han der bör deltaga, hvilken fråga Väktaren in:r 37 kar anses hafva besvarat. Se der frågans betydelse hänsedt till följderna. Slutligen några ord. Vi hade icke tänkt upp träda i denna sak. Vi veta, detvi böra fördrag: mycket, som vi icke kunna gilla, helst då följ den icke kan blifva någon förändring i andra: äsigter, eller på annat sätt ländande till Guds ära; men då Väktaren hittills ensamt framträd som kristlig åskådare, hade vi önskat se våra åsigter granskade och vederlagda af en penna. ljusare än vår. Af Väktarens opartiskhet och sanningskärlek hoppas ins. om en plats i tidnin: gen härför, i detta ämne det första och sista från insändaren. ROK RANE RällegångsPolissaker. Testaments-klander. Vid Norrtelje rådhus: rätt förevar sistlidne lördag den af arfvingarne efter handlanden E. G. Stenberg anställda rättefånga angående klander af det testamente, som handlanden Stenberg upprättat till förmån för -J åtskilliga välgörande ändamål, arbetsinrättningar m. m. — ett testamente, som angår egendom af öfver en half million rår. Å kärande sidan uppträdde dels fil. dr Wretman, som erbjöd en förlikning i saken under vissa T vilkor, dels såsom ombud för öfriga arfvingarne vice häradshöfdingen O. A. Beckman, samt å svarande sidan häradshöfdingen Isberg, såsom ordförande för stadsfullmäktige i Norrtelje och vice häradshöfdingen Barthelsson. Häradshöfding Beckman klandrade testamentet på grund dels dewaf, att testamentet, som bestod af flera hopfogade hela ark och ett halfark, och bevittnadt endast på sista sidan samt försedt med åtskilliga lakuner eller oskrifna ställen, vore i formelt hänseende af den beskaffenhet, att detsamma icke kunde anses vara lagligen styrkt, dels deraf att, äfven om så vore förhållandet, testamentets innehåll vore sådant, att det tydligen ådagalade att testator vid upprättandet deraf ej varit till sina själsförmögenheter så redig och förståndig, som erfordrades för att med laga verkan kunna upprätta testamente. Bland andra förhållanden anmärktes, hurusom testator i första punkten syntes hafva afsett, att vid hans frånfälle två ojäfvige, för redlighet kända personer skulle öfrertaga boets alla handlingar och redbarheter samt innesluta och förvara dem i kassakistan; men att, om man toge meningen efter orden, det vore de ojäfvige och för redlighet kända personerna, som skulle uti kassakistan inneslutas och förvaras. Vidare anmärktes, hurusom testator förordnat, att två af stadens väl kända fruntimmer skulle förordnas att hafva inseende deröfver, att inrättningarne väl och samvetsgrannt handhades, hvilket ombudet ansåg icke vara riktigt förståndigt. Ytterligare anmärktes, hurusom testator för. rordnat, att då hans behållning uppgick till 500,000 rår, en fond skulle bildas, hvaraf räntan skulle utgå till vissa bestämda ändamål; men att testator icke ens syntes haft reda på sin ställning, då bouppteckningen utvisade en behållning af 668,000 rår, och att genom stadgandet, att en fond skulle bildas ej blifvit bestämdt af huru stort belopp denna fond skulle utgöras. På grund af desssa m. fl. andra anmärkningar yrkades testamentets ogillande; hvarefter, för svaromåls afgifvande, mälet uppsköts till den 18 Januari nästk. år. (Denna rättegång visar emellertid vådan dera f, att man vid upprättandet at åtskilliga vigtiga handlingar underlåter att vända sig till sakkunnige personer. Hurn många tvister skulle ej derigenom undvikas? I detta fall gäller tvisten öfver en half million, och osäkert torde vara, om testamentet eger bestånd eler ej. — Utrikes förekomma sällan så beskaffade tvister, derföre att man der eger utbildade ordentliga advokater, hvilka vid upprättandet af alla vigtigare handlingar tillkallas.) — Fosforförgiftning. Worrköping den 14 Nov. En qgvinsperson här i staden vid namn Maria Wilhelmina Abrahamsson, 26 år gammal, som förestod en ölstuga i närheten af Dalen, föll torsdagen i förra veckan på den förtviflade idn att intaga gift och använde härtill 23 buntar tändstickor, å hvilka hon bortskrapåde fosforn och kokade den tillsammans med annat ämne i en panna, hvarefter hon förtärde alltsammans. Verkningarne häraf uteblefvo ej länge och de med Abrahamsson sammanboende persönerna skyndade genast att tillkalla läkare, som gjorde lämpliga ordinationer. Det lyckades också att några dagar uppehålla lifvet hos henne; men då krafterna allt mer och mer aftogo och då hinder mötte för hennes vårdande i hemmet, blef hon i tisdags afförd till lasarettet, der hon dock om en timma afled. Orsaken till det förtviflade beslutet tros vara olycklig kärlek. — Rymmare. Ume den 8 Nov. Sistl. frådags eftermiddag infann sig på en åf stadens krogar, I gemenligen Sista Styfvern? kallad, en okänd mansperson, som önskade sig någon förfrisknimg. Han hade nyss förut anländt till staden och utskickat skjutsbonden att vexia 8 stycken sedlar å 5 finska mark hvardera. Under detta ärendes uträttande möter skjutsbonden en af stadens polisbetjenter och frågar honom om han visste, hvar man skulle få vexla dylika sedlar. Den ena frågan ger an!edning till den andra och följI den blir att polisen tror sig finna något misstänkt, infinner sig å krogen, der han anträffar den resande mannen och ger sig i samtal med honom, som efter åtskilliga förtroliga meddelan: de upplyser rättvisans tjenare, av han är en biträdande länsman vid namn Axel Edv. Bäackman från Koupio, hvilken kommit på balans för kronooch enskilda medel och derföre tagit till flykten. Mannen tages i förvar och sättes under bevakning till påföljande morgon, då han inställes till förhör på härvarande landskansli; Dervid uppgaf Backman, att han vore född 1844 i Christina socken af S:t Michels län, der hane far, som vore f. Ad. länsman; änhu lefver och är boende samt att ban sjelf varit biträdande länsman i Nilsiä socken och dervid kommit på balang, dels derigenom att han blifvit bestulen på 3000 mark och dels genom eget förvållande, så att balansen uppgått till 10 å 12,900 mark. — Backman, som vid häktandet innehade 55 rdr 28 öre i svenska och 2965 mark 90 penni i finska penningar, utom ett mindre ryskt mynt, uppgaf sig vidare hafvå erhållit dessa penningar af sin fader, hvilken han besökt för att få balansen betäckt. Fadern hade icke kunnat lemna sonen så mycket, som dertill erfordrats, men denne hade tagit hvad han fätt och rest till Jacobstad samt derifrån på båt till Holmö och vidare derifrån till Ostnäs och så hit till staden, derifrån han ämnat sig till Stockholm eller Norge, för att komma till England. Backman, som affördes härifrån sistl. tisdags morgon med fångskjuts för att öfverlemnas till närmaste embetsman i Finland, lärer visat sig mycket förtviflad öfver sin nuvarande ställning, samt yttrat sig aldrig skola, om möjligt vore, med lifvet återkomma till Finland; han uppgifves också hafva gjort ett försök att hänga sig om morgonen samma dag, som han inställdes till kansliförhöret. Söderhamn den 16 Nov, Förliden söndag, kl. straxt efter 10, utbröt eld uti snickarmästaren P. Hedenströms hus vid Baggargatan, :hvilken nästan ögonblickligen spridde sig med sådan häftighet, att kringliggande hus voro i den största fara. Genom hastigt anländ släckningsredskap och manskap lyckades man dock snart blifva herre öfver elden, dock ej förr än Hedenströms boningshus nedbrunnit och det omkring 8 alnar derifrån helliona hänhnset hlifvit hatvd.