Aftonbladet – 19 november 1867, sida 3

Tidningen Wäktaren. lemnar nkliga vitt nesbörd om arten af den hufvudhängande, bjerinjupna och sterila pietism, för hvilken man nu gör propaganda på många håll och som även hotar att på ett betänkligt sätt göra sig gällande i ledningen af undervis: ningsangelägenheternå. Någonting bland det märkligasteidetta fall ärnedanstående nyligen i nämnde blad införda artikel, som bryter staf ven öfver den upsaliensiska studentsångarfärden och visar, buru pietismen betraktar de rationella konsteträfvandena. Vi börs nämna, att Wäktarens redsktion i allo,inslämmer med författaren och med stor ru else läser sitt pater peceavi?, derföre att nämnde redaktion för ett ögonblick hade låtit hänföra sig att i någon mån instämma i den allmänna glädjen öfver den triumf, som vår nationella sång vunnit. Var svenska studenternas sångarresa till Paris glådjande för den sanne fosterlavdsvånnen? sGlädje utan Gud ej finnes, Utan Gud ej finnes frid, sTom åen lycka är, som vinnes, sOm ri glömma Gud derrids, etc. I pr 37 för innevarande år har tidningen Väktaren, ur fosterländsk synpunkt, bedömt de svenska studenternas Pariser-resa. Detta omdöme är af stor vigt, äfven till sina möjliga följder, helst i alla klasser finnas personer, som låta andra tänkå för sig. Ins. har af nedan angifna skäl icke kunnat instämma i nämnda omdöme. Hvad resan och triumfen angår, har ins. ansett dem såsom fåfängliga. Att mången skulle deröfver glädjas var helt naturligt. Motsatsen skulle varit förunderlig, men Väktarens omdöme har varit mången oväntadt, enär Väktaren är den officiella organ, som, då något eget omdöme uttalas, bedömer dagens frågor ur synpunkten af kristendomen. Af dessa orsaker har ins. önskat en närmare utredning af saken i fråga, på det densamma måtte blifva fullkomligen belyst och sanningen (denna må vara på ins:s pig eller ej) komma i full dager. Hvad oss angår, hafva Pvi icke med annat än beklämdt hjerta följt dessa lysande ceremonier, som — — tidningar med så mycken ståt beskrifvit. — — — Vi tvifla ingalunda på skönheten af dessa konserter och yi äro känsliga för deras behag. Men hvad vi Ybestrida, är den kristliga karakteren af all denna ståt. Vid hvarje steg hafva vi blifvit Ppinsamt berörda af någon skärande motsats med evangelii anda och sanningar.? Medgifver man, det menniskans vilja måste helgas. genom Guds nåd, måste man finna, det en sak bör bedömas icke ur känslans synpunkt, utan i Guds ords ljus. Fosterlandsvännen glädes med rätta öfver fosterlandets lycka. Allt som åsigterna om lycka äro, omvexla glädjeämnena. Den kristne vet, att om Herren icke bygger huset, arbeta de fåfängt som deruppå bygga, hvadan han endast glädes öfver sådant, som är enligt med Guds i ordet uppenbarade vilja. Den oföränderlige Gu den har t. ex, i 3 Moseboks 26 kap. framställt vilkoren för Israeliternas lycka. Då Gnds ord icke kan förgås, måste dessa vilkor gälla för alla folk: Tiden och sättet för en saksutförande anser ins. således vara af så stor betydelse, att en i sig sjelf god sak, genom misstag härutinnan, icke blott förlorar allt värde, utan äfven blifver en anledning till bekymmer i stället för glädje. Ordspr.boken 29: 2. Bland annat hafva de svenska studenterna före afresan åtskilliga söndagar gifvit konserter, och större delen af deras sänger anse vi vara åtminstone bland de IK ord, som omtalas i Matth. 12: 36. Jemför M.F. Roos aftonbetraktelse den 17 September, Amos 5: 23. Dessutom har på en tid, då en stor del af rikets innebyggare ledo hungersnöd, stora summor penningar gått ur landet för dehna sångarresa — denna såpbubbla, Med dessa penningar hade mången hungrig kunnat mättas. Bisak är icke hufvudsak. Den som vinner bisak, men förlorar hufvudsak, lärer neppeligen glädjas. Af den allsmäktige Guden bero såväl individer som länder. Guds välsignelse för såväl tid som evighet är likväl vilkorlig, ty endast gudsfruktan är hyttig till allting och hafver löfte med sig. Då ett lands ungdom, ett folk, genom förakt för Guds bud, missbruk af Guds håfvor, visar att det afvikit från Herren, måste det för den kristne vara en bisak, ett intet, om denna ungdom, detta land prisas af landsmän och andra nationer, eller är kanske menniskohjelp, menniskopris hufvudsakligen vilkoret för lycka? Vid studenternas återkomst kunde vi icke undgå