Aftonbladet – 18 november 1867, sida 2

EJERNEEDJORNA) . : ROMAN Umöke Mail: Öfversältning från franskan af 0. J. Backman Måhända tillhörde grefve de Brevillen den klass af menniskor, som icke känna sig sjelfva förrän uti den stund, då omständigheternas ström kaster dem i deras rätta sfer. Man skulle kunnat säga om denre lysande officer, som gick i elden och i en stormnings faror med leendet på läpparne, att hans rätta kallelse var familjlifvets kärlek och hängifvenhet. Han fann uti att gifva sin hustru allt samma glädje, som andra finna uti att få allt. Var hon rg så var han det äfven. En dotter iddes i deras äktenskap. Guillaume hade tårar i ögonen då han kysste henne. Christine hade gifvit benne en del af sig sjelf. Då han utgöt ett rik; svall af ömhet öfver denna späda varelse, hvars lätta tyngd hans händer kvappast kände, tog ban dermed ingenting ifrån henne, bvars bleka och matta hufvud hvilade på kudden. , Måhända skulle kan ou, om han varit mindre betagen, på vissa tecken ha märkt att modren icke vakaade hos henne. Christines bjerta genomströmmades icke af detta nya lif, som vanligen vaknar -hos en mor vid åsynen af hennes nyfödde. De företa klagoljaden af den lilla varelse, som hon säg vid sin sida, tröttade mer än rörde henne. Ingen öm glans i hennes ögon, inFa. nir 259—261, 263—267.