Aftonbladet – 18 november 1867, sida 2

eles hög ståndpunkt af humanitet och poemisk anständighet. Efter dessa föga tröstande, men tyvärrlr red säkerhet alltför sanna betraktelser uteder jag mig få meddela de vackra ord, ned vilkor utgifvaren .har inledt första afelningen af de nämnda Wergelandska brefen, de nemligen, som handla om hans ungsomskärlek, hans tidt och ofta besjunga deal: ?Btella?. De kunna stå här såsom n mild, fredlig afslutning af allt detta tai m strid och polemik och bittra ord. I sina lefnadsskizzer,? heter det. PYttrar lenrik Wergeland på ett ställe, att han kan örsäkra, icke vid sin författareära, utan vid sin medborgerliga ära, att i det väsentiga äro 100,09 och i det oväsentliga 95100 f desea bekännelser helt och hället sanning?, De flesta ha möjligen icke fäst sig vid detta förbehåll, som ju också i sig sjelf icke är synnerligen starkt; men då man läser brefven från hans första ungdomstid, skall man möjligen finna det mycket be-l: rättigadt eller svarare, att det borde varal, accentueradt ävnu starkare; ty det är allt. skäl att tro, att just framställningen i lef-, nadsskizzerna af denna period af hans lif, egner sig att i enlighet med nyssnämnda yttrande bära mottot: ?Sanning och dikt.? Skildringen af hans första kärlek bär i dessa skizzer förnämligast prägeln af det joviala sinnelag, hvarmed en mogen man ser tillbaka på sin ungdoms älskvärda dårskaper, och det har onekligen lyckats skalden att i denza unda lemna en bild af en fantastisk galning, till hvilken vi i vår litteratur knappt ha mer än ett motstycke i P. M. Möllers: ?En dansk students äfventyr.? Men de 5100 sanning, som fattas i denna bild, är det fulla uttrycket af sinnesstämningarne på den tiden, hvilka beherrskade honom. Vi ha väl i ett väsentligt afseende detta utiryck i hans BStella-poesi; men hvad denna dikts eteriska, luftiga natur icke röjer och hvad man minst af alli får ett begrepp om af hans lefnadsskizzer, det ser man i dessa bref för första gången: nemligen att denna ungdomskärlek har gripit starkt och varaktigt in i havs reella lif och förhållanden. De vittnesbörd derom, som dessa bref gifva, omfatta halftannat år! hela denna tid kommer denna stämning freudvoll und leidvoll oförsvagadt tillbaka. På hvilket eget sätt den grep in i hans begynnande skaldelif, har jag i skildringen af Wergelands lif sökt redogöra för; dessa bref framställa det i sitt första friska, ofta våldsamma ut. brott, så våldsamma, att mean stundom skulle vara frestad att med honom sjelf tro, att denna obesvarade kärlek verkligen gifvit hans sinne en knäck för lifvet — så framt man icke hade hans hela följande utveckling in c.ente. Denna pekar ju åt alla andra håll än åt förtviflan och tärande sorg — och jag kan här efter det mest autentiska vittnesbörd tillägga, att hans personliga framträdande också ovilkorligen gjorde det intrycket, att det egentligen var ett ideal i den sjunde himmeln, kan tillbad. — — — Det är en kiokig sak att gräfva i aflidne mäns bref och öfverlemna åt efterverlden hvarje ord, som flutit ur pennan för dem; men jag tror icke, att dessa brefs förvarande kan annat än gagna vår skalds rykte. Ty i det hela taget står han här i ett långt älskvärdare ljus än det, hvari man varit van att betrakta hans ungdomslif. Man må komma ihåg, att de äro skrifna af en 19årig yngling — stilens mogenhet frestar eljest ofta nog till att glömma det — och när han med stort eitertryck och ständigt försäkrar, att hans följande lif skall bli värdigt de sköna och höga känslor, på hvilka förhållandet till ?Stella? och hesnes mor hvilar, så är detta blott utbrottet af ett öfverdrifvet ungdomligt sjelfförtroende; — ty det vet ju hela verlden — han höll icke ten Men ändock skall man svår Be YO MM TT RA RTR dessa lö ligen följa denna årslånga korrespondens utan att få det intryck bekräfiadt och för stärkt, som hans ungdomspoesi gifver, in trycket af att han här stått under en stän dig och förädlande inverkan, som säkerliger måste ha slagit rötter i hens själslif, i hurv mycket han än i senare ungomsär lefde många till förargelse. Härtill kommer, hvil ket skänker dessa bref icke ringa litterär historiskt intresse, att vi här likasom dra för drag kunna utspana hans skaldelifs förste utveckliog i och med detta förhållande Hans första farcer, en del af Digte, förste Ring? och möjligen tillochmed det först: utkastet till ?Skabelsen, Mennesket och Mes sias? blefvo förfåttade under desta år, och huru starkt vi än genom sjelfva dessa dik Iter på hvarje blad påminnas om ?Stells? få vi först genom dessa bref — kanske Jalramest genom dem som äro ställda til I?Stelias? mor — en reel och fuliständig fö I restätlniog om, att det var nuder inflytan I det af ädla qvinnor som hans unga geniu I vakaade till medvetande?, BESS ; ————