Aftonbladet – 16 november 1867, sida 3

den arbeiets ltuktan, hvarölver det svenska Ifäidernehemmet har att sig berömma, och hvarförutan ingen framgång och intet fortfarande bestånd låter sig tänkes hos något folk. Den med sin ringa loit försöjsamme men derjemte idoge och sträfsamme fadern har vant sina söner vid arbete, vid träget Jarbete och troget arbete, allt ifrån det att i han kunnat sätte yxa eller plog i deras hend. Likaså den omtänksamma husmodren i fråga Jom döttrarne. Det har varit och är en uppfostran enligt de gifva vilkoren och förhållandena, hvars stora betydelse ingen skell kunna förneka, utan att på det allra svåraste sätt misstaga sig om hvad som göres det uppväxande slägtet behof i alla tider och hos alla folk.? ?Ja, jag säger det allra minsta, som derom kan söges, då jag pästår, att jemte den re ligiösa uppfostran, som fromma föräldrar och af sitt heliga kall rätt fattade, själasörjare under tidernas lopp sökt upprätthälla, arbetet varit folkete förnämsta uppfostran.? Men arbetet är, med allt deta, icke vår enda uppfostran. Innan vi kunsa göra rätt skäl för os8 såsom arbetare, behöfva vi nu. mera älminstone uppfostras dertill, och detta dess mer, ju mera iavecklade lifvets förhållanden biitva. Ja folkrikare jorden blifver, ju mera täflan om förvärf och förkofran växer, dess större omsigt och insigt fordras det och för allt slags arbete, och dess nödvändigare blifva ock kunskep och följaktligen äfven skolundervisning, efter som dock hemundervisningen nlarig kan komma att räcka fullszomligt till för att motsvara det eålunda ständigt ökade undervisningsbehofvet.? ?Det är på detta sätt, som skolan blifver till välsignelse. Den skall lära o:s arbete, ke ersätta arbetsuppfosiran, men stärka en, öka den och dess betydelse, Den skall icke vara en föfärgens marknad, utan tvärtom göra alla pligter dyrbarere, och blend de förnämsta af dessa, arbetets stora, dyra, oförytterliga pligt och välgerning. Hvarje skola, som för sig uppställer ett annat mål, är ena fora och eit förderf; och med all våksamhet bör men ock derföre tillse, att den stora allmänna folkskolan, som nu sedan ett ijerdedels ärhundrade hos oss varit i görringen, mätte blifva en skola, hvarigenom allt arbete, af hvad slag det än vara m, mätte ailt mera komma till den rätt och till den heder, det förijenar.? Under de femtio fredsår, som vårt land liksom de flesta länder i vår verldsdel med korta afbroti fått åtnjuta, hafva folken mer än kapske vågonsin förr fått egna sina kraf ter ät de fredliga värlveo, åt allt slags utveckliog. I detta fredliga arbete har mean ledts till den ena uppfioninger efter den andra, Hverje ny uppfinnivg har varit ett nytt steg till förkofren. Under allt detta har man heft ro och fått allt mera råd att tänka på siu inre menniskas, sin själa förädling; har väl sålunda till exempel d ejelfverksamheten varit allmövt utbredd, som den nu blifvit. ea sjelfverksamhet, fom oviler till handling, till det yttre de och förädlande i öfverensstämme se med känslorna och tankarne och begreppen um Gud och verid, om skyldigheier och rättigheter, — denna nyväckta religiöse verkeamhet ligger ock till grund för den allt allmännare uttalade fordran på slimäa upplysning. Ty denna allmänna uppsning är, väl förståendes, intet annat än början till en allmännare utbredd sanningens och Guds kännedom.? Den varmbjertade författaren her bebandlat sitt ämne ur dessa höga sycpunkter. Folkskolen är för boaom icke blots en inrättning, hvars högsta uppgift är att lära folkets? barn att läsa, skrifva och räkne?, en — gom många tycka — måhända numera nödvändig rien sannolikt ätventyrlig och helt säkert mycket ledsanr inrättning, — hen ser i den en ar vårt ärhundraties störstu tankar, det mäktiga vehiklet för fram: tiders kultur, bvilkenr i sin vida famn skall ommsluta, icke längre blott vissa klasser, utan hela folkendar. Hen är rentaf förälskad i sitt ämne och kan ej tala om det uian patos, ban uppkallar till dess anbefallsnde skäl och grunder från alla håll, och omvärnar det not alla möjliga angrepp. Redan enstaka vore så mycken nitälskan värd vår aktning; men författaren är tillika bevandrad i eitt ämne, genom studier af både böcker och verkligheten, genom personliga upplefvanden. Hans bemödanden ha i allmänhet icke erhällit get erkännande, de äro värda, och man har till och med somligstädes gått dera förbi med tystvad, detta det grymmaste af alla sätt att bemöta ärliga sträfvanden. Gefleborgs läns landsting, som för nu föreliggande arbete gilvit förfatruren sitt år 1865 utsatta pris för den bäste inlemnade afbandling i folkskolefråen, är, Oss veterligen, dermed den första, kom offentlisen erkenner hr Eneroths förtjenster om samma fröga. Arbetet är indeladt enligt följande rubrixet: Inledning; 1: Om folkskolans ändamål; 2: Om de medel, med hvilka folkskolan verkar för sitt ändamål; 3: Om folkskolans verkningar och Historisk öfversigt. Folkskolan, hvilkens uppsift icke är, att vara en blott katekesskola, har til! ändamäl allsidig utveckling af de ungas förmögenheter. Lifvet bar mångfaljiga fordringar, med hvilka icke den outvecklade eller ensidigt dresserade reder sig; arbetaren förrätter äfven de grofva sysslorna bättre, om han njutit uppfostran. Alia ha lika rätt till den första uppfostran. Skolans kunskapsämnen och öfningar äro följande och böra gå i efterstående ordning: Religionskunskap; lekar, kroppsöfoingar — gymnastiska och militära — helsolära; sårg och teckning; Jäsoing, talöfoing, modersmålet; skriföfning; räkneöfning och geometri; Då turlära, alhistoria och alimän verldsberifving; erneslandets kännedom, historia, geografi — samhälls och välståndslärs; trädgårdsodling. Författaren cendrifver vänjade inkast mot att han gilvit kroppsöfninst det främsta rummet i denna följd. A andra sidan skall man åtminstone icke unna beskylNa författaren af Svensk Pomoogi för partiskhet, då ien gifvit trädgår:s-sl otling det si En skoliag är nödvändige ill skyddsade ef barnens rätt gent emoiln den fördom, som pjort dem till föräldrarnes pgendom. Få tal om skolvärden berör förf.g bekanta ämne ?folkskolan och Jandstin-t gen? Författurens skolplan är, att skolan!h delas i småskolan. den alimärna folkskolan! p for barn mellan 9 och 13 år) och fortsätt-d vingsskolan. Under rubriken skolundervisningsrt metoder meddelaa 8 grund den — 2 mm mm MR vt UNG mr oj. ör RA ON PA AO VYD As s ss MM rr VN mm A MA I Am I DD Mm D mn mm em Fr SÅ 2 RA DM M fa m D