Aftonbladet – 16 november 1867, sida 3

verldens under anser Luther det hafva fög jatt betyde, om Kristus än gjort en skoci elier två seende och hörande, ja, uppväck från de döda?. En naturordning nekar Lu ther ingalunda. Tvärtom beviltnar dess till varo, att det finnes en verkmästare, vis jrättfördig, välgörande, nemligen Gud?. Vid redogörelsen för den nyare ortodox: teologiens ställning till de bibliska under berättelserna meddelar förf. åtskilliga ku riösa profbitar på de sorglustiga utvägar hvilka ortodoxien nödgats tillgripa vid be mödanvdet att fasthålla sin åsigt om bibeln: ?bokstafliga inspiration? och om rimligheter af alla de underbara berättelser i bibelr förekomma. Vi anteckna här några af de kostligare af dessa ortodoxa funderingar: ?Huru fick Noech arken färdig? Blot med sina tre söner? Omöjligt! Med andras hjelp? Men dessa gingo ju förlorade i flo den, voro gudlöss — skulle de hjeipt bo nom? Man fann utvägen: Noach begagnade visserligen flera hjelpare, som väl begabbade honom, men hvilka den goda dsgspenningen smakade. Arken gick naturligtvis djupt: dörrarne kunde alltså ej vara vid marken: hurn kommo nu djuren in? på en trappa eller stege? Beggedera var alltför obeqvämt för de stora fyrfotingarne. Noach uppka: stade visst en jordvall, hvars jemnt och stigande sluttning undanröjde svårigheten. — Bekantekepen med de många djurarterna gjorde nya betänkligheter. ade de väl nog utrymme? Då flyr man bakom skilnaden af species och genus: blott hufvudslägtera gingo in i arken. I texten heter det: Jehovah lät igen efter houom.? Knappast kan denna handräckning anses vara passande för Gud: man sätter derföre en engel i stället och påvisar lätt, att stundom der i texten talas om Jekovahs engel, äfven omvexlande skrifves ?Jehovah, såsom vid berättelsen om utgången ur Egypten. Var dock blott dörrens stängande nog? Man måste nödvändigt antaga, att kan äfven srundligt med beck öfverdragit den för att hindra vattnets ioträngande. — Men nu uppstod en ny svårighet. Knoappast lempade arken utrymme för djuren — men nu leras föda för ett helt år? Och hvar fingo nödigt ljus, då det var flera rum och våningar i arken, men bloit ett fönster? Svar: Noacb, stor kemist, b reäde en :Hikör ler updersatt, hvaraf några droppar dagli:en voro nog att föda och etärka djuren. Afven uppfann han en ren, välluktande ljegas, hvilken lyste som en sol. . Vi öfferlemna ät våra läsare Bjelfve att i rot. Diestels arbete tagaretla på ortougxervas kostliga försök att med någorlunda heler kunna fasthålla de inspirerade? berätelserna om språkförbistringen i Babel, om 5odoms och Gomiorras förstöring, om Loths iusiru, om Bileams åsna, om solens och väånens Pstillastående? i Ajalons dal, 0. s. v. rör vår del bekänna vi, att vid åhörandet f dylika vishketsprof — till hvilka det vore ändligt lätt att inom vår egen ortodoxi uppisa färska snalogier från gårdagen — vi inna det begripligt, att en ryktbar dansk änkare nyligen kuvnat uppträda metd det ekanta yrkandet: teologienvs undanrödande är ett vilkor för kulturlifvets utveckng i nutiden?.