Aftonbladet – 14 november 1867, sida 3

J. F.N. A. RRROERANESE Landstingen. Östergötlands läns landsting öppnades den 16 Sept. i Linköping, af ordföranden, kabinettskammarherren frih. F. A. Funck med ett tal, hvari han, efter att med några korta och enkla uttryck hafva berört de frågor som förelågo till behardling, helsade landstingets ledamöter cch lörklarade tinget öppnadt. Sedan upprop och granskning af fullmakter blifvit verkstäldt, skreds till val af vice ordförande, hvarvid justitie-borgmästaren Stolpe erhöll de flesta rösterna. Derefter föredrogos och remitterades till vederbörande utskott de till tinget ingifna revisionsberättelser, redovisningar, skrifvelser från konungens befallningshafvande samt enskilda motioner. Beträffande folkundervisningen beslöts tillsättandet af ett särskildt utskott, bestående af 7 ledamöter, till hvilket också såväl skolinstruktörens berättelse, som öfrige rörande skolväsendet väckta förändringsförslag blefvo remitterade. Af referenten för utskottet n:r 2, föredrogs nämnde utskotts betänkande med anledning af hr C. F. Ridderstads motion om vidtagande af åtgärder för östra stambanans fullhordande, I detta betänkande föreslog utskottet, att landstinget ville besluta, det denna motion ej må till någon landstingets åtgärd föranleda, under förklaring, att landstinget, med stöd af Östergötlands berättigade fordran på östra stambanans fullbordande, med tillförsigt afvaktar den tidpunkt, då statsmakterna blifva i tillfälle att låta fortsätta arbetet på denna af dem beslutna, för länet och landet vigtiga stambana. Härom uppstod en mycket lång och särdeles liflig diskussion, som öppnades af hr Ridderstad, hvilken under diskussionens lopp uppträdde flera gånger och varmt försvarade sin motion, ur hvilken han dock slutligen uteslöt 6:te mom. För motionen talade föröfrigt hr F. Forssbeck, som frambar till hr Ridderstad sin hjertliga tack för det han, icke allenast vid detta tillfälle, utan alltid, varit en förkämpe för östra stambanan; hr Lidrn, som ville hafva en komitå tillsatt; hr Aug. Andersson, som yrkade återremiss; hr Stolpe, som bland annat yttrade, att, sedan motionen en gång blifvit väckt, skulle det vara farligt att låta den falla utan all åtgärd, önskade att motionären inskränkt sig till att begära nedsättande af en komit6, erinrade att frågan aldrig bör lemnas utan uppmärksamhet, och att statsmakterna icke böra få vara i fred för densamma, och ansåg att en komitå borde tillsättas, för att till K. M:t ingå medpetition om proposition å banans fortsättande, åtminstone till Linköping, och yrkade återremiss; hr Åstrand som yrkade återremiss, samt grefve J. O. Mörner, som instämde med hr Stolpe. Emot motionen och för utskottets förslag uppträdde deremot med mer eller mindre skarpa vapen hr J. G. Swartz, oaktadt han förklarade det vara utan allt tvifvel att frågan vore en lifsfråga för provinsen, hrr Weidenhjelm och v. Feilitzen, som försvarade utskottets skäl, hrr Sääf, Schultz och Erik Swartz, hvilken senare helt och hållet instämde i utskottets uppfat:ning af frågan. Sedan diskussionen blifvit förklaradslutad, och ordförandens proposition å bifall till utskottets betänkande besvarats med -blandade ja och nej, begärdes votering, som mtföll: sålunda, att motionen med 84 röster mot 18 återremitterades till ny behandling af utskottet. Vidare föredrogs utskottets n:r 2 betänkande, med anledning af hr Ridderstads motion om an-: läggande af en hästbana emellan sjöarne Sommen och Wettern. Utskottet föreslog, att landstinget, med erkän nande af ortens stora behof af förbättrade kommunikationer, ville besluta, att ifrågavarande motion i det ofullständiga skick, hvaruti frågan sig nu befinner, ej måtte till någon landstingets åtgärd föranleda. Till försvar för sin motion uppträdde hr Ridderstad, som derunder ytterligare motiverade densamma och slutligen yrkade, att särskildt måtte beslutas om tillsättandet af en komitå, och särskildt om anslag skulle begäras, hvilket yrkande afslogs. Vidare talade för motionen hr Åstrand, som upplyste att Ydre härads areal var vida större, än som uppgafs i motionen, men som han fann att frågan icke hade några sympatier inom tinet, önskade han åtminstone åt densamma en ederlig begrafning, och att i beslutet måtte uttryckas ett behjertande af ortens behof af den ifrågavarande banan. Mot motionen och för utskottets förslag uppträdde hr J. G. Swartz, som yrkade, att landstinget skulle besluta att det icke vore behörigt att befatta sig med frågan, enär den icke rörde någon länets gemensamma angelägenhet. Mot motionen yttrade sig vidare : hrr Forssbeck och J. Andersson, som dock protesterade mot hr J. G. Swartz yttrande om behörigheten, hr v. Feilitzen, som redogjorde för : utskottets skäl, hvaribland nämndes, att inom orten ätgärder redan vidtagits, som gjort motionen till en del öfverftödig, samt hr C. Ekman. Sedan diskussionen afslutats, framställde ordföranden, med anledning af hr Swartz yttrande, proposition om tingets behörighet att handlägga frågan, och förklarade tinget sig dertill behörigt. Vid derefter framställd proposition å bifall till utskottets förslag besvarades densamma med ja. I anledning af konungens befållningshafvandes skrifvelse med 1866 års räkenskaper för sjukhusen i Linköping, Wadstena och Söderköping samt inkomstoch utgif:sförslag för 1868, hade utskottet n:r 3 afgifvit ett betänkande af följande hufvudsakliga innehåll: Konungens befallningshafvande upplyser, att kurhusmedlen för 1866 uppgå till rdr 27,978: 52, samt att legosängsafgiften för år approximativt utgör 2300 rdr, hvadan sålanda inkomsterna kunna beräknas till 29,520 rdr; utgifterna upptagas också approximativt till 27,115 rdr. Enär sålunda inkomsterna öfverstiga utgifterna med endast 2405 rdr, ansåg utskottet kurhusafgiftens belopp för nästkommande år ej kunna nedsättas, utan föreslog utskottet att denna afgift ekulle, liksom för föregående året, bestämmas till 25 öre. Företogs till behandling det till utskottet n:r3 remitterade ärende, innefattande komiterades förslag angående inrättande af arbetshus för landsbygden inom länet, och föredrogs nu det af utskottet afgilna utlåtande öm förslaget. Komiterade hade föreslagit inrättande af ivå arbetshus, ett i norra och ett i södra delen af linet; dessa arbetshus skulle icke blifva hvarken fängelser eller straffanstalter, utan de intagna hjonen skulle med träget arbete och allvarliga tillrättavisningar bibringas andra lefnadsvaror än de antagas förut hafva egt. Vidare hafva komiterade ansett, att ej någon särskild anläggning för ändamålet skulle komma i fråga, utan blott understöd från landstinget och från de kommuner, som vilja begagna sig af arbetshuset. Till intagning skulle endast vara berättigade fattige arbetslösej eller enligt lag till allmänt arbete förfallne, men mm YA tt on FS NA — ch INA Nr fär— Åh — KR ja AN