Aftonbladet – 14 november 1867, sida 3

General Garibaldi begagnade sig härai för at reorganisera sig och betjena sig a: Monte Rotondos starka position för att göra ett yttersta motstånd. Men efter den franska och italienska interventionen beherrskade den politiska situationen den militära, och att ytterligare utgjuta blod vore gagn. löst: general Garibaldi insåg detta och be. fallde återtåg till Passo Correse. Detta utfördes på aftonen i fiendens åsyn med den bästa ordning. Striden hade varat i fyra timmar. Hela den påfliga armn med tre batterier (den kunde dock endast sätta några få pjeser i position) stod emot oss. Man måste berömma de frivilliges uppförande under striden; nästan alla generaler och högre officerare deltogo personligen i striden i de allvarsammaste ögonblicken. Men de frön till upplösning, som utsåtts i denna kår gezom nedrige agenter, betalade af polisen från tre särskilda håll, bristen på emmunition, de dåliga vapnen och den tydliga saknaden af ett mål hade gjort segern omöjlig. Talrika äro tapperhetsprofven, och vi skola offentliggöra dem, när rapporterna blifvit insamlade. Våra förluster kunna uppgå till 250 döda och sårade och ett hundratal af fångar; men fienden har ännu dyrare fått betala sin seger. N. Fabrizi. A. Mario. G. Missori. M. Garibaldi. G. Guerzoni. G. Adamoli.? Såsom motstycke till denna rapport meddela vi här nedan den berättelse, som franska Monitören meddelar efter telegrammer från general Foilly, afsända den 9 d:s.: Iosurgenterna hade Monie Rotondo till högqvarter?, berättar generalen; general Garibaldi ledde skarorcas konc ntrering. Det var på tiden att handla och gifva ett kraftigt slag. Jag beordrade 3000 man påfliga trupper, 2000 man franska trupper, 5 bataljoner mot Monte Rotondo. Den påfliga kolonnen hade utbedt sig äran af hufvudanfallet. Fransmännen, som bildade reserven, understödde anfellet genom en manöver mot fiendens båda flanker. De allierade trupperna, som afmarcherade kl. 5 på morgonen den 3 d:s, stodo en timmes tid i åsyn af de fiendtliga förposterna. En häftig strid uppstod utanför Mentanas murar; alla gjorde tappert sin skyldighet. Efter fyra timmars sirid, då natten nalkades, gjorde de åflige, understödda af de båda franska yglarne, ett anfall på Mentana. Mörkret förhindrade fullständig framgång. Det öfverenskoms att förnya anfallet följande morgon; men vid deggryuingen visade sig en parlamentärflagg. Besättningen i Mentana erbjöd sig att nedlägga vapen och draga sig tillbaka; genast rycka våra trupper fram mot Mentana, som ce finna utrymdt. De iendtliga positionerna voro mycket starka. Våra förluster inskränka sig till 2 döda och 38 sårade, bland de senare 2 officerare; de påfliga hade 20 döda och 123 sårade. At saribaldianerna lågo 600 på valplatsen. De ade dessutom sårade i förhållande dertill. De till Rom förda fångarne voro 1600, och 700 skickades tillbaka öfver gränsen. Rom ir betryggadt mot alla hotelser. Upprorets rufvud är krossadt. Bland garibaldianerna fäder modlöshet, de ropa: förräderi!? I Rom derewmot herrskar glädje, och alla besymicer äro försvunna. Den 6 Nov. be:edde Roms befolkning trupperna ett triumfntåg. Vår närvaro i Rom var ytterst nöd rändig för att rädda staden. Jag garantear de romerska staternas säkerhet för inurgentbanden. Vära chassepotgevär ha rjort underverk.?