Aftonbladet – 14 november 1867, sida 2

hvit och den liknade flamman af brinnande svafvel. Den var en half engelsk mil bred vid foten. Den fortfor hela natten och sågs tydligt på öfver hundrade mils afstånd ute på sjön. Man såg blixtar och hörde rullande tordönsbrak, men såvidt kändt är förmärktes ej något jordskalf hvarken här eller på andra ställen af ön. På några ställen anträffades på gräset en hvitgrå aska, som jag vid närmare undersökning fann bestå af svart pimpstensdamm och rent svafvel. När man jemför de olika berättelserna är det så godt som säkert, att utbrottet egde rum på norra sidan af Skaptar-jökul eller något norr om denna stora gletscher. Utbrottets centrum var således omkring 125 eng. mil från Reykjavik och i en öken 60—70 mil från något bebodt ställe. Utbrottets hastighet, den omständigheten att det ej åtföljdes af något jordskalf, den ofantliga bredden och höjden af flammans pelare, hvilken tycktes stiga upp öfver bergen mellan det ställe, der utbrottet egde rum och bafvet, den underliga och obehagliga lukt, som spridde sig öfver hela ön, samt dess korta varaktighet gör det till ett af de märkvärdigaste vulkaniska utbrott, som någonsin förekommit på Island. Sedan medlet af September har ingenting vidare förnummits af detta utbrott.