(Insändt.) Remställes till kongi. kammarrätten om icke de till detta embetsverk hänskjutna besvärsfrågor, angående för högt påförd bevillning, skulle kunna afgöras något tidigare än hvad som nu eger: rum. Ått det för den rättsökande allmänheten icke är likgiltigt, om dylika frågor af. göras en eller annan vecka senare eller tidigare, är lätt att ådagalägga genom att göra reda för den fråga, som föranledt dessa rader. Insändaren, som är löntagare, blef af föregående års taxeringskomitå i Stockholm uppskattad för högre belopp än hvad lönen utgjorde. Med intyg från vederbörande styrkte han hos pröfningskomiten det verkliga beloppet af sin lön, samt att han icke hade någon annan inkomst. För pröfningskomiten var detta likväl icke tillfyllest, emedan den, eåsom sedan upplystes, fått i sitt hufvud, att insändaren äfven njöt förmånen af boställs-. rom. Nu fanns naturligtvis ingen annan utväg än att hos kammarrätten styrka, det denna uppfattning, berodde på ett misstag. Enligt hvad äfven 71 och 72 8S bevillningsförordningen föreskrifva, inlemnades de till kammarrätten ställda besvären före den 1 Mars sistlidet år till öfverståthållareembetet, men hafva ännu icke, enligt i går i kammarrätten erhållen upplysning, blifvit afgjorda. Ins. vet icke, hvem eller hvad som är orsaken till denna långsamhet, men att den medför olägenheter för de skattskyldige är lätt att inse. Såsom man kunde förmoda, har nemligen innevarande års taxeringskomitå följt den föregåendes exempel och uppfört ins. för en inkomst den han icke eger. ika sannolikt är ock, att bevis komma att ega lika ringa verkan i år som i fjol. Hade deremot kammarrätten afgjort den dit hänskjutna frågan (det är omöjligt annat än till insändarens förmån), innan tiden för besvärs afgifvande till pröfningskomiten går till ända, så hade ins. säkerligen sluppit åtminstone med att klaga hos sistnämnda komit; nu får han deremot säkerligen en för andra gången i kammarrätten. Stockholm den 7 November 1867. da