Aftonbladet – 9 november 1867, sida 2

gra folkgrupper tydligt höra ropet: ?A bas Cintervention ! Detta enhälliga rop står för öfrigt för den, som vill se, skrifvet på na tionens alla pannor. Så långt har det väl ännu icke kommit som nu i Rom, der exkonungen af Neapel med sin hr bror redan måst tillbringa två nätter i Vatikanen, för att vara alldeles säker för sitt lif; men om detta fortfar, kunna snart svåra tider kom ma. Detta påstå åtminstone många förständige och ivgat tängande män i Paris. Vi ba här ingen aftonbörs såsom i Berlin och Wien, eåsom ni vet, ty den är egentligen förbjuden. Men i några dagar har på aitnarne åter en öfverraskande stor rörelse varit rådande utanför Caf6 Gretry på Boulevard des Italiens, och kl. mellan 9 och !2 10 bilda sig der täta hopar af idel sådana herrar, på hvilka man redan af deras markerade näsor finner, hvars andas barn de äro. Isynuerhet var det i går så godt om dylika hopar af embulerande spekulanter, att man hade svårt att tränga sig fram genom denna falang. Och det förunderligate dervid är, att polisen, som enligt bruket här på platsen var i sin goda rätt att uppträda häremot, antingen icke vill eller ieke tilltror sig att under nuvarande förhållanden göra sin rätt gällande. Men båda förutsättningarne låta sluta till ett högst osäkert vacklande af myndigheterna i deras tjensteåligganden, hvilket man hittills verkligen icke varit van vid af dem. Dessa inkonseqvenser ha på den senaste tiden framträdt ännu märkbarare hos den bögsta statsmakten. I dag återkallar man med buller och och bång den till Civita Vecchia bestämda flottan, hvilken redan befann sig på öppna sjön, och i morgen återtager man i en handvändning denna order och låter det ånyo blåsa vind i alla segel. Sådana slag på slag upprepade inkoneeqvenser måste ändtligen äfven på den stora hopen öppna ögonen för, att det icke står rätt helt till på Frankrikes Capitolium samt ait regeringen nu råkat in i en olycklig återvändsgränd, ur hvilken hon icke så lätt ekall slingra sig ut. Denne ön Cepreras Robinson i röda skjortan, som på sin rankiga båt alldeles ensam flyter fram mellan sina väldiga vaktskepp på Medelhafvets vågor och, landstigen på den italienska kusten, med sitt blotta namn jagar bort den påfliga stolens oäkta zusver likesom Simson filisteerna, imponerar för starkt på de franska soldaterna, att en förständig menniska ännu skulle kunna hysa ringaste tvifvel om, på hvilken sida deras sympatier stå. Detta är det kinkiga i saken för den krönte diplomaten i S:t Cloud och kanske den hårdaste politiska nöt, han någonsin haft att knäcka. ?I dag kl. mellan 2 och 5 på eftermiddagen föreföll på norra kyrkogården en demonstration vid Manins graf till förmån för noninterventioni Kyrkostaten. Hela den liberaltradikala bourgeoisien i Paris hade infunnit sig der; endast få arbetare såg man likväl. Som verkstäderna icke voro stängda och aflöningen utföll i dag på lördagen, kunde arbetarne, om de ville ha sin betalning, icke. vara borta från arbetet. Såsom det säges, ämna de om måndag tillställa den i dag försummade demonstrationen. På kyrkogärden aflopp allt i största lugn; hvar och en nedlade en krans på Manins graf och på Godefroy Cavaignacs, som befinner sig på samma kyrkogård. Då föll det mot slutet af eftermiddagen några af de otaliga polisagenter, som drefvo omkring på kyrkogården, in att uppmana några unga män, som befanno sig vid Cavaignses graf, attgå fortare. När dessa icke genast åtlydde anmaningen, störtade agenterna sig på dem och häktade slumpvis femton under allmän förbittring och uppståndelse. Jag kan tsla härom såsom ögonvittne och försäkra er, att intet fälldt ord, iogen ekedd handling på minsta sätt kunde rättfärdiga ett så brutalt beteende. ?Man börjar för öfrigt här under denna regering just bli van vid en dylik exekution, och icke allenast egjelfva offren för detta polisgodtycke, uten äfven de, som å sin sida kunnat dela deras öde, eller de, hvilka belt enkelt såsom åskådare bevittnade det vidriga skådespelet, äro blaserade af dylika attentater på den politiska och individuella fribeten. Efter arresteringen var det icke en gång tillåtet att stanna för att samtala. Några redaktörer af åtskilliga Paristianingar ville hvila sig på en 600 steg från kyrkogärdsporten stående bänk, innen de anträdde återvägen. Detta förvägrades dem af polisagenterna, och då de icke genast hörsaremade polisens vink, hotade man äfven dem med arrestering; journalisterna måste gifva vika för den starkares makt. Dylika missbruk af tjenstemyndigheten torde förefalla alldeles otroliga i ett fritt land; här vänjer man sig, säsom nyss nämndes, vid dylika maktmissbruk såsom vid alldagliga företeelser, hvilka sannerligen icke litet bidraga att skärpa hatet och längtan efter slutlig befrielse ur detta vanhedrande tillstånd.? Armen. K. M:t har, den 35 dennes, utnämnt: vid Svea lifgardet: till underlöjtnant, utexaminerade kadetten vid krigsskolan,. C.