Aftonbladet – 8 november 1867, sida 2

ett ord; den häftiga och förbittrade striden om den romerska frågan håller ej Frankrikes moraliska stämning i ett sundt tillstånd; det vore på tiden att man toge sig i akt derför. en säkert är att den dag man ville komma ut ur denna sorgliga förvirriog, den dag man bestämt sig för att lemna den romerska frågan åt sig sjelf, skulle denna fråga lösa sig i enlighet med den franska revolutionens grundsatser. Katolicismen skulle nödgas att annorstädes än i en osäker och vacklande suveränitet, som förödmjukas lika mycket af de beskyddarskap hon måste underkasta sig som af de anfall mot hvilka hon har att värja sig, söka garantierna för sin frihet och sitt oberoende. Dessa garantier kan hon endast finna i ett starkt och uppriktigt konstituerande af den offentliga friheten och den allmänna rätten. Hon skulle upphöra att oroa och förmörka verlden med de teokratiska anspråkens fantom. Hon skulle genom sitt brinnande nit och kraften i sin propaganda bli ett medel till den religiösa och politiska frihetens utveckling. en nya verlden skulle slutligen bliaf med religionskrigens nättmara, krig som äro förhatliga äfven när de endast föras med penhan.?