Aftonbladet – 7 november 1867, sida 2

STOCKHOLM den 7 Nov. Den tid, då sammanbindningsbanan genom Stockholm beslöts, är icke så långt aflägsen, att icke de flesta bland vära läsare hafva i friskt minne de omständigheter, som dermed stodo i sammanhang. Vi tilläto oss då, i likhet med en minoritet inom riksdagen och en minoritet inom hufvudstadens kommunalrepresentation, fästa uppmärksamheten, icke blott på diverse öfverdrifter, till hvilka man gjorde sig saker vid framhållande af de förmenta fördelsr, som sammanbindningsbanan skulle medföra för landet och för hufvadstaden, utan äfven på åtskilliga olägenheter för Stockholms stad, för dess sjöfart och för dess gatutrafik, som med anläggningen, sådan den projekterades, skulle blifva oskiljaktigt förknippade. Men man talade dåförtiden för döfva öron. Detfanns ingen förespegling, på hvilken man icke blindt trodde, och man gick i ettrus af förtjusning vid betraktandet af alla de på kartan utlagda både möjliga vch omöjliga jernvägspår, hvilka omsorgsfullt utsträcktes till alla delar af staden, för att bibringa hvarje stadsdels invånare den föreställningen; att hvar och en skulle få något med at de förespeglade ovärderliga fördelarne. Banan blef emellertid besluten och detaljerna af dess utförande fastställdes, alltjemt under inflytande af förtjusningsfebern. Det räknades derföre icke noga med afskurna vattendrag, tillintetgjorda lastkajer och af. stängda gator. Villigt medgifva vi emellertid, att efterhand planen undergått flera förändringar, som äro påtagliga förbättringar, men huruvida de härröra från något initiativ från deras sida, som haft att i detta afseende bevaka kommunens rätt och bästa torde vara ganska tvifvelaktigt. Just nu har dock kommunsImyndigheterna vaknat till känsla af sin pligt i detta afseende. Sedan landfästet för den nya bron öfver Riddarholmskanalen och jernvägen några månader varit uppfördt, har drätselnämndens första afdelning upptäckt, att landfästets höjd skall medföra olägenheter i estetiskt bänseende?, och man har derjemte, med ledning af en af vice stadsingeniören verkställd afvägning trott sig finna, att landfästet vore tre tum högre än den af K. M:t fastställda planen medgifver. Orsaken hvarför olägenheterna i estetiskt afseende ?vid planens granskning undgått att blifva bemärkta?, förklaras ha varit, att planen, då den för stadsfullmäktige framlades, Piecke var åtföljd af någon ritning, hvarigenom det inflytande en sådan höjning skulle hafva på platsens omgifningar blifvit åskådliggjordt.? Vi äro fullkomligt ense med drätselnämnden derom, att det ifrågavarande höga landfästet icke lärer komma att räknas bland anläggningar, ländande till hufvudstadens förskönande. Men det förefaller oss nästan komiskt, att sedan man så att säga sofvit i åratal, medan det gällt att bevaka intressen för hufvudstaden, som varit af en helt annan betydelse än de här omhandlade estetiska, man ändtligen vid uppvaknandet helt yrvaken hakar sig fast vid tre tums höjd på ett landfäste. Detta intryck förstärkes ännu mer då man af de utlåtanden, som byggnadschefen för sammanbindoingsbanan och styrelsen för statens jernvägsbyggnader af. gifvit, erfar, att, till följd af de senast, och i sammanhang med den förändrade planen för brobyge nadsarbetets utförande, fastställda höjdbestämmelserna , landfästet ligger i sjelfva verket 4! decimaltum lägre än som, utan öfverskridande af meddelade föreskrifter, kunnat vara händelsen. Man kan verkligen icke undgå att gifva chefen för arbe tena å sammanbindningsbanan rätt då han i sittJ utlåtande yttrar, att billigheten torde fordra, att de anmärkniogar mot sammanbindningsbanan, som från stadens sida anses nödiga, göras så tidigt, att, ifall något afseende dervid kan fästas, det må kunna ske utan stora kostnader, tidsutdrägt och andra olägenheter?. Såsom man finner af byggnadsstyrelsens på annat ställe i bladet meddelade svar till öfverståthål lareembetet, förklarar sig styrelsen emellertid, ehuru de förevarande anmärkningarne framkommit först sedan hithörande arbeten blifvit i det närmaste fullbordade, beredvillig stt göra en förändring, som kan med: gifva några tums sänkning af Jandfästet, men som skulle å andra sidan medföra den stora olägenheten, att den ganska långa och sluttande bron blefve plankbelagd i stället för stensatt. -Oss synes likväl vinsten i estetiskt? hänseende af en sådan förändring blifva ingen, hvarföre det knappast torde vara skäl att derför ådraga sig både kostnader och en praktisk olägenhet tör all framtid. oss