Aftonbladet – 6 november 1867, sida 2

de kapotter och fejade sina vapen eller pröf vade med fingret spetsen på sina bajonet ter. Andra sutto försjunkna i tankar, mec hakan stödd mot handen. Alltemellanåt flög ett sakta sorl genom lederna, derpå blef all åter tyst. I detta ögonblick visade sig er stabsofficer vid ingången till batteriet, säg sig omkring och frågade högt: Ar kapten Berthier här? En sappör reste sig upp, förde handen till sin kepi och svarade: Nej, herr major, kapten är inte här; han tillhör den andra kolonner, som man sam. lat bär och som ligger litet längre bort.4 Officeren tackade soldaten och aflägsnade sig i den anvisade riktningen. Sappören följde honom ett ögonblick med ögonen, ordnade sitt banatler medelst en ryckning på axlarne och sade: Nu tror jag att det är så godt att vi genast knäppa till damaskerna. Afven om jag inte förut haft ringaste aning om att det skulle bli ett nepjateg af i morgon, skulle majorens utseende ha gifvit mig visshet derom. Han hade handskar på sig och en uniform som ännu aldrig fått en regudroppe å eig.t Å sNå ja, än sen då? hvad bevisar det?4 frågade en zouay. Å Om ni vore litet äldre här, svarade sappören, skulle ni veta, att major Guillaume aldrig klär sig så der fint anvat än på bataljdagar. Han skyndar ielden klädd rt samma sätt som andra då de gå på bal. fall en kula. händelsevis skulle komma på besök hos honom, vill han att den skall bli gentilt logerad.4 Medan man skrattade åt sappörens infall, stannade den officer, som nyss nämndes såsam major Guillaume, på några stegs afstånd och sökte med blicken kapten Ber