Aftonbladet – 6 november 1867, sida 2

STOCEHOLMWM der 6 Nov. Händelserna i Italien ha plötsligen tagit en mycket sorglig vändning. Italiens hjelte är åter afväpnad och fången. Genom fransmännens ankomst till Rom betryggade mot faran för en uppresning inom den eviga stadens egna murar, ha de påfliga lego-trupperna kunnat med förkrossande styrka kasta sig öfver den lilla tappra skara, med hvilken Garibaldi hade förskanset sig vid Monte Rotondo och Tivoli, Stridens utgång kunde icke bli tvifvelaktig, då 12,000 välrustade och välbeväpnade krigare — de flesta fordna franska soldater och sannolikt till största delen kommenderade af franska officerare — stodo mot 3000 frivilliga, hvilkas organisation, utrustniog och beväpning säkert lemnade mycket öfrigt att önska. Äfven det största hjeltemod, den mest hängifna fosterlandskärlek kan icke uthålla en så olika strid. Garibaldianerva blefvo sprängda och nödgade att flykta öfver Kyrkostatens gräns in a det italienska området, der de afväpnades af de italienska trupperna. Telegrafen söger, att Garibaldi blef angripen, oaktadt han förklarat sig beredd att draga sig tillbaka. De påfliga trupperna kunde icke styra sin blodtörst och låta frihetskämparne i fred tåga bor: Måhända hoppades de att kunna fälla den man, hvilken visatsig när som helst förmå stampa upp ar jorden krigarskaror, som komma påfvestolen att vackla. Men om än deras anfall kostade mycket ädelt blod, gaf det dock Garibaldi och hans män ett tillfälle att hölja sig med ny ära. Striden var ytterst förbittrad, säga de telegrafiska meddelandena, och detta faktum, sammanstäldt med Garibaldianernas ringa ental, vittnar tillräckligt om det hjeltemod, hvarmed de kämpat. Garibaldi sjelf har blifvit förd till Spezzia, och man saknar ännu några underrättelser om italienska regeringens afsigter med hans person. Huru smärtsamt det är för alla frihetens vänner att erfara hans nederlag, måste det dock betraktas såsom en lycka i olyckan, att hjelten undkom oskadd ur slagtningen och att han föll i händerna på landsmän, som säkert bittert beklaga, att en vankelmodig regering, eller omständigheternas tvingande makt nekade dem att strida vid häns sida för Italiens enhet och ära, Hvilket inflytande den nu timade händelsen skall utöfva på det spända förhållandet mellan Fraakrike och Italien, känner man ännu icke. Sannolikt är, att man nu skall fiona någon utväg att undgå den strid, som hotade att utbryta, ehuru påtagligen ingendera parten önskade den. Återstår emellertid att se huru fransmännen komma att infria sina gifna löften attstanna i Rom endast så länge till dess uppresningen i Kyrkostaten blifvit qväfd och garibaldianerna fördrifna. Svårligeh kan dock det förra tillståndet i allo återställas. Det har visat sig förbundet med alltför stora äfventyr för att en revision af Septemberkonventionen skall kucna undvikas. Måhända skall det dervid visa sig, att fastän Garibaldis företag skenbart misslyckats, det likväl fört den romerska frågan något steg närmare den lösning i Italiens och civilisationens intresse, som hon ovilkorligen förr eller senare måste finna.