Aftonbladet – 6 november 1867, sida 2

FE JERNKEDJORNA. ROMAN AR Amödöe Achard. Öfversätming från framskan af O. J. Backman. Första kapitlet: Det var år 1837, den 12 Oktober klockan 9 på aftonen. Luften var fuktig och kall, knappast en enda stjerna syntes på himmelen, der vestenvinden jagade tunga molnmassor framför sig. En djup tystnad rådde öfverallt, då och då afbruten af häftiga artilleri-salvor, som utsände röda blixtar öfver staden Constantines fästningsvallar. De arabiska kulorna plöjde på SOA sina fåror i löpgrafvarnes gyttjiga jord och fastnade der. Någon gång antydde dock en dof suck, att de på sin väg träffat en mensklig varelse, hvars blod flöt uti natten. Gevärens smattrande följde med vissa mellanskof på kanonens duoder; murarne sågo ut som om: de varit illuminerade; ett hagel af kulor regnade omkring förposterna; derpå slocknade äter allt, och mökret var ännu mera svart och tjockt än förut. Den i sitt svalg nedstupande Rummels djupa rytande, för ett ögonblick qväfdt af eldvapnens dån, vaknade åter och fyllde den kringliggande nejden. Icke ett ljud bördes från konungens, Orleans cch Nemours batterier, hvilka icke svarade på den belägrade platsens utmaningar. Förstöringsverket syntes fullbordadtg SE