Aftonbladet – 5 november 1867, sida 3

-J rande parterna och ålägger dem båda samm ae I förbindelser. Konungens regering kund uilicke fritaga sig från dessa förpligtelse r. I Följaktligen hoppas hon, att den franska re a geringen skall i detta beslut se ett bevis p s, den italienska regeringens bestämda och lo jala afsigter och hennes önskan att göra all 0. I hvad möjligt är för att undanrödja svårig ir heterna. Den kejserliga regeringen vet, at ålder den italienska flaggan svajar, har mar e l visshet om ordning och alla stora grund 1satsers efterlefnad. Befolkningarne mottag: smed en entusiasm, hvilken icke kan vars d misstänkt, våra trupper, som icke blifvit ut o I sända till medborgerliga strider eller för at t I föranleda beklagansvärda olyckor, utan för tjatt hylla de principer, som voro upphofvet a I till vår pånyttfödelse och utgöra kärnan af vår nationaltradition. Befolkningarne inse följaktligen, att våra truppers närvaro är en borgen för dessa grundsatsers efterlefnad samt att så länge deras rättigheter och sä-Ikerhet äro skyddade, är frågan om deras Plöden betryggad. Vi äro öfvertygade, att ? konungens regerings beslut skall förmå Ga-lribaldi att icke envisas med att öka de stora ? svårigheterna, utan att bistå med landets I paciticering och lösningen af frågan om Rom, hvilken sålunda skulle bli lättare.? Den nye ministerpresidenten general Menabrea härstammar från Savoyen och är således på sätt och vis en främling, hvilken icke en gång kan tala italienska ledigt, -hvarföre han också i det pimontesiska par;Ilamentet begagnade det franska språket; Iredan härför kan det ej vara fråga om några parlamentariska framgångar för honom. I Han anses likväl till och med af sina poliItiska motståndare såsom en man med ötverItygelse och såsom en skicklig och kunnig ingeniörofficer. Septemberfördraget är, åtminstone enligt hvad Opinion nationale påstår, förnämligast Menabreas verk. Just derföre rådfrågades han ständigt af konungen, då de af detta fördrag skapade svårigbeterna blefvo allt större. Den 28 Okt. egde en stor folkförsamling och demonstration rum i Florens under ledving af bagaren Dolfi, den s. k, capitano del popolo, hvilken befaller öfver sina 20,000 popolani. Församlingen fattade följande beslut: Ofördröjligen bör befallning gifvas åt den italienska armån att gå öfver gränsen och understöda Garibaldi; en ny ministör måste bildas; ingen utländsk inblandning.? — Grefvinnan Chioggi uppläste en adress från staden Milano, hvari detyttras: Folket enförtror åt den af nationen valde, åt konungen, att uppfylla dess önskan; om detta icke sker, skall folket sörja för, att fäderveslendet blir räddadt.? — Tidningen Riforma berättar: Då vi skrifva detta (kl. 4 på e. m.) kan Florens betraktas såsom i belägringstillstånd. — Trupperna ha besatt gator och torg. Öfverallt är kommunikationen afskuren. Man får icke passera Pitti-torget, en militärkordong stänger alla vägar dit.? De italienska tidningarne meddela ett bref, som Cialdini skall ba skrifvit till Garibaldi i Januari 1861, ur hvilket vi vilja meddela följande ställe: Ni är icke den man, som jag tagit er för, icke den Garibaldi, för hvilken jag hyste så mycken tillgifvenhet. Denne försvann med min illusion. Jag är icke längre er vän och tilstår öppet, att jag ställer mig i edra politiska fienders led. Ni har den djertheten att ställa er jemnlik med konungen; ni talar om honom med en kamrats förtrolighet; ni uppträder i kammaren i en grotesk drägt; i fiendskap mot ministrarne, som ni kallar förrädare, emedan de icke äro er undergifne; i fiendskap mot parlamentet, hopande tadel på de representanter, som icke tänka såsom ni, till skada för fäderneslandet, på hvilket ni vill utöfva ett personligt inflytande. Ännu finns det män, som ej skola underkasta sig allt detta; jag är en af dem. En fiende till allt slags tyranni, antingen det uppträder svartklädt eller rödklädt, skall jag bekämpa edert till det yttersta, Från Rom berättas, att befolkningen i Trastevere den 25 Okt. reste sig. Tidningen Nazione meddelar den 26 Okt. härom: KI. emot 3 på eftermiddagen började striden mellan folket, zuaverne och gensdarmerna, hvarvid trasteverinerne besvarade soldaternas gevärseld med orsinibomber, pistolskott pch stenkastning och, så ofta de kunde komma zuaverna inpå lifvet, dessas bajonettanall med yxhugg. Korteligen, det var en lag, som kompletterade den 22 Okt. och de ierpå följande nätterna. Signalen till strilen gafs genom ett skott, som sträckte en uav till marken. Det hus, hvarifrån skotet lossades, blef stormadt. Å båda sidor tupade omkring 40 menniskor; äfven qvinor blefvo skjutna. Trasteverinerne äro emte Rezgolas innevånare kända såsom Roms vildaste befolkning, Striden fortsattes till 5. Callisto. Sedan insurgenterne utanför taden på ett bemlighetsfullt sätt utrymt sin vosition på Monte Parioli, Villa Spada, Santa Ågnese utanför Porta Pia, förändrade le sin ställning, gingo öfver Tibern och fatade fast fot dels på Monte Verde, dels i lostret och kyrkan San Paolo, der de förkansade sig. I går föreföll här en liflig trid, som fortfor längt in på natten. Uppkrämda af de nnder de föregående dagarne idpa förlusterna, vägrade trupperna att slåss öppen strid och inskränkte sig försigtigtis att skjuta dolda bakom murarne. — land de tillfångatagne vid Monte Parioli efinva sig en viss Acton af en bekant neaolitansk slägt samt en grefve Colloredo rån Milano. tU MSångtäflingen i Paris.