Aftonbladet – 4 november 1867, sida 3

Bixio, f. d. garibaldisk general och mycke erfaren i marinväsendet, skulle tjena såsom goranti, att det var allvar med en genomgripande reform och ett faktiskt höjande a! den försummade flottan. Mordini, Garibaldis f. d. prodiktator, Borgoni, f. d. hufvudredaktör för Diritto, och Rudini, frihets: kämpe vid Palermo, skulle i den nya ministören göra de liberala grundsatserna fullt gällande. Härom underhandlades i tre degor till fredags aftonen. Man smickrade sig tydligen med hoppet att kunna afhålls Garibaldi från hans romerska företag. Man skickade telegrammer och underhandlare till honom. en alla försök misslyckades.? — Efter att ha omnämnt Garibaldis framFre vid Monte Rotondo och Torretta, ortsätter korrespondenten : ?Zuavernas sprängning vid Monte Rotondo hade den nybakade ministårens sprängning till följd. än, sådana som Bixio, Mordini och Rudini kunde omöjligen räcka sin hand åt en politik, hvars första uppgift naturligtvis skulle ha varit att göra front mot Garibaldi, då konungen och Cialdini icke kunde förmås att sätta sig emot Frankrikes fordringar. Således var Cialdini tvungen att resignera. Konungen kallade till sig Ratazzi och underhandlade länge med honom. Då men icke kunde komma öfverens, blefvo Menabrea, Lamarmora och Ricazoli, Durando m. fl., den ene efter den andre, kallade till det kongl. slottet. Uaderhandlingarne fortgiogo nästan oafbrutet i 24 timmår. Sent på aftonen blefvo ändtligen det nye kabinettet (Menabreas, som består åf idel reaktionära elementer) samt en kongl. proklamation kungjorda.?