Aftonbladet – 2 november 1867, sida 3

beskrifningar, gifva nemligen af ett lands kulturutveckling vida bjertare och minnesrikare bilder, än den allmänna historien, på samma sätt som nägra landskapsmålningar gifva mer begrepp om ett land än en allmän geografisk beskrifning. Af dylika detaljbilder företer ifrågavarande arbete en stor och intressant rikedom. I stället för att här anföra några dylika bilder, hänvisa vi till sjeliva arbetet, öfvertygade att ingen skall bortlägga det, utan att återtaga det och alltmer lära värdera det. Flera af våra läsare ha kanske icke erfarit det fängslande intresse, som tvingar den i vår forntid bliekande nygirige ait mer fördjupa sig i ämnet, för att trots den mystiska dimma som höljer det, derefter skåda nyare tiders förhållanden med mera klar och oförvillad blick samt finna huru mycket godt och kärnfullt i sedvänjor och karakter vi fått i arf från den sagotid Axel Emanuel Holmberg så troget skildrat. Denna anda — nationalitetens — stark som en gud och from som ett barn, är det bästa arfvet från hedenhös. Annu har den icke vikit och skall ej heller vika, så länge en Asarnes ättling trampar dess jord; ty innu lefva de gamla gudar!? Med dessa författarens ord, hvilka skulle unna tjena såsom motto till hans utmärkta rbeten, afsluta vi anmälan af det nu ifrågavarande, från hvilket den kunskapsrike och amvetsgranne utgifvaren af denna nya uppega bortrensat det, som förut kunde gifva sranskaren anledning till befogade anmärklingar. Nämnas bör ock, att förläggaren, om ej tyckes ha sparat möda och kostnad rid denna andra upplagas utgifvande, drait försorg om utarbetande af en särskild arta öfver Bohuslän, hvilken vi förut utörligt anmält.