Aftonbladet – 1 november 1867, sida 3

Bref från Norrbotten, Luis den 24 Okt, tillstyrka länet Det förhastade ntir jordbrukare att u spanmöäleod ling synes af kän hållanden så väl från andra länder som från endre dela af vårt eget land. Viu n deltidens börja: var i Tyskland att med t påräka missväxt hvart 5 elie För omkring 30 ör sedan uttalade renhet, at man i Bverge på en tiörymd af 7 år kund: räkna på 3 goda, 3 mredelmåttiga och missväxtår. För fi är sedan inträffade Frenkrike 4 missväxtår 8 red. Men inger lärer väl derföre vilja påstö, att Tyskland aldrig bort fortfara m ädesodlivg, Om det för några hundra år sedan de var samma förbållar cärvarande, så är den tid hi, och en helt anvan erfaren 9 d lifvit gjord. Om man för 40 å äfven 1 sydligare delen af Sverge påräknade missväxt hvert 7 år, oå är äfven detta en erfarenhet, som numera läter jemka med sig. Om Frankrike haft några års missväxt, är detta en olycka, som hvarken för ringar värdet af dess jordmån, eller rubbar vär kunskap om dess milda klimat. Frågen är, huru Tyskland, huru Sverge kommit derhän, att deras skördar numera mindre ofta förderfvas af frost, och svaret ligger nära till bands: genom odling. Då menniskan odlar sitt eget förstånd, blir hon äfven mäktig att odla naturen, att tämja noturkrafterna och tillgodogöra sig dem, Numera har flertalet menniskor icke bebof ef stor möda för detta ändimål. Man her biott att upphemta frukter af på ere fås arbete. Men ignan det kom derhän, att t. ex, jordbruket kunde anses hvila på rationella grunder, mäste dess förbättring gå längsamt, och de framsteg som gjordes beredde på jemförelser, försök, tälamod och ihördighet. Det var dock deruti någonting liknande med att förespå väderleken. Men äfven sälnnda gick det framåt. Redan tidigt hade man insigt om behofvet att afdika jorden, och i de södra trekterna af Sverge, sågom Skåne, var åtminstone i 18:de seklet eirkuleiionsbruket bekant. Man förstod sig äfven på att träda jorden. I Danmark brukade man låta jorden hvila hvart tredje år enligt Ciber Census Dani. och i Tyskland började liorna att vid bergningen uttränga skärorna. Vid Erik XII:s tid skall man i Danmark förstått konsten att genom vattenledningar sätta forra ängar under vatien. Under medeltiden stod med ett ord jordbruket ungefir på samma punkt som för några tiotal af är sedan, då det började bedrifvas på ratiosella grunder. Men os jordbruket länge slätt i knut, hvilken oerhörd utveckling har det icke ta pit i den sista tiden, då man icke längre famlar i mörker, utan börjar framtränga till de dittills obekanta orsakerna, och derföre i många fell kan beräkna deras ver kan. Häruti fiona vi då gronden till det gyrnpeamma förhållandet, att en erfarenhet, som gjord r mindre än 30 är sedan, redan blifvit jäfvad. Ty under denna tid har icke missvåxt ioträffat hvert 7 är i Sverge. Dot var hit vi ville komma. Vi ville erimra derom, stt man kan förekomma miss. växl genom jordförbättring. Detia har skett i Tyskland, i mellersta och södra PBverge, och det kan, bör och skall ske äfven i Norrland, till och med i Norr botten. Utan sisigt ha vi icke heller ve. lat entyda jordbrukets ståndpunkt i södra S e redan under medeltiden. Om man ? ofvannämnda fakta med jordbrukets stånd ponkt i Norrbotten i närvarande siund, kommer man still den npedalsende erförenheten, att jordbruket härs icke ens upphär deu bebandling man för flera hundra ör sedan lät jorden undergå i södra Sverge. Man dikade, använde cirkulationsbruk och egaguade lior. Om man blow fäster sig vid dessa jordbebandlingesätt och detta redkap, så återstår dervid sltför mycket ännu öra i Norrbotten, ceh det är just detta kne ogjorda som i väsentlig mån föroral de är efter sunat åierkommande natitrOSlerna. Moan bar anmärkt, sit frosten haft sinn rider. För några och fettiö år sell!