Aftonbladet – 1 november 1867, sida 2

riella utveckling framhöll det skandinaviska strälvandet såsom en politisk nödvändighet för nordens folk och såsom en sak af största vigt och intresse för Freukrike. Denna artikel har föranledt öfversättsren af hr Ljungbergs arbete, hr L. Lilliehöök, att till La Sitnation insända ett genmäle, ur hvilket vi här återgifva följande: ?Vi fråga emellertid hr Abbema, om det skulle varit sannolikt, ja ens möjligt, att mellankomsten af vid pass 20.000 svenska soldater — elittrupper utan tvifsel, det erkänna vi gerna — hade kunnat kasta segern i andra vågskålen, om de ställt sig vid sidan af danskarne mot Preussens och Österrikes förenade härar. Och skulle de under hvilka omständigheter som helst hafva kunnat förskaffa Danmark gynnsammare vilkor än dem, som erbjödos det å Londonkonferenserna? Om deremot franska regeringen hade utgått ur Pgin platoniska vänskap för våra vänner danskarne? (för att begagna et uttryck af hr Abbema), så äro vi fullkomligt öfvertygade, att svenska regeringen, i öfverensstämmelse med svenska folket, skulle varit den första att g lla — oaktadt de stora offer det skulle kostat landet — Carl XV:s beslut att, enligt sina ryktbara företrädares exempel, ställa sig i spetsen för sin lilla, men tappra armå, ej blott i sista stund, utan måhända ännu heldrå år 1863, hvilket sannolikt skulle hafva hindrat de beklagansvärda händelserna af är 1364. Ar 1863 skulle ett förbund mellan Frankrike och de tre skandinaviska länderna haft åtminstone någon utsigt till att förändra Eurspas politiska ställning, — — Emellertid erkänna vi — och artikelförf. i Situation kan icke hafva undgått att under sin korta vistelse i Sverge öfvertyga sig derom — att man i vårt land alldeles icke ställer Ryssland och Preussen i samma kategori af rofgiriga sta: ter, och vi förklara till och med, att, ehuru vi äro Danmarks hängifna vänfer, hindrar oss detta icke att känna lifliga symptier äfven för Tyskland. Och vi höra ingalunda till deras antal, hvilka tro, att friheten skall förlora något vare sig i Tyskland eller annorstädes på, att konse qvenserna drifva hrv. Bismarck, äfven mot hans vilja, att inom kort passera Rubicon och till fullo genomföra Tysklands enhet. Vi älska att tro eller vi hoppas åtminstone, att till och med ett sådant faktum icke skall störa Europas fred, och att man med hvarje dag skall i Frankrike blifva alltmer öfvertygad derom, att Frankrike har intet att frukta från Tysklands sida. Preussiska armåns sammansättning är, synes oss, den bästa borgen härför. Att preussarne förlidet år gingo anfallsvis tillväga mot Östenike bev.sar ingenting motdenna sats, ty detta krig var ingalunda riktadt mot utlandet, utan företaget endast för att afgöra. hvilkendera af de begge makterna, Preussen eller Österrike, skulle hafva öfverväldet i Tyskland intill den dag, då Preussen sje.ft sannolikt blir a: Tyskland absorberadt. Mot slutet af sin artikel säger hr Abbema, att lexan varit hård för Frankrike, men kan blifva hårdare för Sverge?. — Hvad Ryssland angår, är det möjligt och äfven sannolikt, att det rufvar på rofgiiga planer mot oss, och att det skall begagaa hvarje ögonblick, som kan synas det gynnsamt, för att äfven på de ömkligaste grunder söka tvist med oss, för att angripa oss; men vi äro fullkomligt öfvertygade, att den skandinaviska halföns tappra befolkningar då skola veta att bevara sitt oberoende och bevisa för verlden, att de äro värdiga att vara fria folk.? La Situation har åter i sin ordning tagit till ordet för att besvara hr Lilliehööks artikel, yttrande dervid: Det vore för litet att säga, ait det förvånat oss, att se det preussiska Tyskland lofprisadt af eu skandinavisk penna; det har uppfyllt oss med sorg. Här hos oss måen fransman vara nog starkt omtöcknad att kunna inlåta sig på att taga Tyskland i försvar, och hans brist på patriotism kan hos ors blott finna en ursäkt deri, att han är Orleauist eller Jacobin. Men när vi träffa på en skandinav, som icke förbannar tyskarne på en tid, di preussarne i Tysklands namn germanvisera skendinaverna i Nordslesvig, så kunna vi ej förklara denna upphöjda politiska sjelfoeherrskning. För klaringen kan endast ligga i en vild och ohejdad kosmopolitism. Vi skulle blott i korthet säga honom vår mening. Vi ville övska, att svenskar, danskar och norrmän icke oftare, vare sig enskilt eller i förening, komme i strid med Preussen och Ryssland; men derest de åter blilva angripna, antingen på en gång eller hvar för sig, så tro vi att de skandinaviska konungarikena, derest man åter beginge samma fel som 1863, skola försvinna från deras plats i Almanach de Gotha.? böskoitakis Asos starkast