Aftonbladet – 1 november 1867, sida 2

den gamle och såg ytterst dum och slö ut. SReine är bortrest och jag har brådtom nog i hennes frånvaro, som herrn kan se4, till lade han, pekande på sina arbetare. 4Bortrest4, sade Dick och såg utåt fältet utan att dock se någonting. Hon har farit tillbaka till klostret, svarade Petitpere. Jag skulle för min del icke tycka om att vara der, men hon finner nöje der. tLemnade hon icke något bref, någon helsning till mig4, frågade Richard och iör gÖKte tända en cigarr, men hans hand dar rade märkbart. Petitpere betraktade honom med en intetsägande blick. Jog skulle låta henne veta när ni hade rest, så att bon kuude få komma hem och se till gödkalfvarneX, sade han; det var allt hvad hon sade. Med en bastig rörelse kastade Dick sin otända eigarr öfver häcken. Hon behöfver icke uppskjuta sin hemkomst för min skull4, sade han och en flammande rodnad betäckte hans panna. Jag reser i dag för elltid härifrån. Var så god och säg henne det när hon kommer hem till — till sina kaifvar.s Pelitpåre ryckte på exlarne, skrattade och slog sig på knäna öfver den lyckliga utgången af sin lilla krigslist; ehuru det ändå gjorde honom litet ondt om den vänlige unge mannen, som nu, djupt sårad, med snabba steg begaf sig på hemvägen. Dick var längesedan i god ro återkommen till Lamsbswolds gröna ängar och blå sande insjöar, och Reine kunde gerna kommit hem utan att behöfva frukta ett möte ned, honom. Men många, mänga dagar singo om innan den unga flickan kom tillaka fill fn kök och sina busliga omsorvär ser, OM kön köm, vär hön en blek