Aftonbladet – 31 oktober 1867, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Vid en afskedsmiddag, som de utländska utställningskommissarierna nyligen gifvit för den kejserliga komiten, höll statsministern Rouher ett tal, för hvars hufvudinnehåll ett telegram till Kölnische Zeitung redogör på följande sätt: Talande om de hinder, som tid efter annan uppehålla näringarnes och konsternas framsteg, yttrade han, att det vore en illusion, om man hoppas kunna helt och hållet befria verlden fråu krigets olyckor; men man måste så mycket som möjligt lindra det onda. Det är en pligt för dem, som ha att styra en stat, att upprätthålla freden bland natioverna. Dessa ord tyckas bli vederlagda och erhålla dementi genom dagens händelser. Några frukta, att en angränsande nation skall påtaga sig det svåra ansvaret för ett krig med Frankrike, Denna farhåga saknar, såsom jag tror, all grund. Det enda syftemålet med de kej serliga besluten är att hejda revolutionära personligheters oregelbundna uppträdande utan berättigande, då de våga kränka de genom de regelbundna statemakterna afslutna och besvurna fördragen. Den italienska nationen och hennes suverän veta lyckligtvis, att de blinda anarkisterna hota Florens lika mycket som Rom samt den italienska monarkiens bestånd lika mycket som de påfliga staternas. Jag för min del hyser förtroende till klokheten hos detta folk, hvilket vi gifvit talrika bevis på vår sympati. Det skall icke låta sig dragas i släptåg af dåliga passiover. De pröfningar, vi ha att utstå, skola blott tjena till att befästa freden, i det att dessa oordnade, lidelsefulla och uppviglande utbrott förqväfvas, åt hvilka man icke utan skam och fasa kan gifva Europas och civilisationens intressen till pris. å således vi alla, som deltagit och medverkat i den internationella utställningen, med våra önskniovgar, våra ansträngningar och vårt rättmätiga inflytande understöda de sunda läror, som göra staternas makt endast till ett skyddsvapen för deras oberoende. Må vi, hvar och en inom sin verkningskrets, befrämja de stora fredliga böjelser, som verka för det menskliga arbetet, säkerheten, välgången: och rikedomen och låta den goda sämjans stora principer, hvilka genom gudomlig vilja äro inskrifna i menniskohjertat, bära frukt. Jag dricker för de med Frankrike allierade suveränernas och regeringschefernes välgång! ENGLAND. Den allmänna uppmärksamheten i England är lifligt fäst på en tilldragelse vid reformligans senaste sammankomst, Ligans ordförande, hr Beales, hade i ett bref till komitn med anledning af de nyligen af fenierna föröfvade dåden förklarat, ati mord och uppror voro dåliga och förkastliga medel att få sina rättigheter erkända. Ligans råd har uttalat en annan mening, och genom att sålunda på visst sätt taga parti för fe nierpa har den väckt allmän ovilja. Efter denna sammankomst och hvad som der blifvit yttradt?, skrifver Dsily Telegraph, ha reformligan och den engelska liberalismen hädanefter ingenting att skaffa med hvarandra. Den engelska liberalismen kan icke gilla att mord och uppror försvaras, men ligans räd har gjort sig till advokat för bäda.? Sjelfva The Star, som siltid visat sig välvilligt stämd mot reformligan, säger att de moderata, huru uppriktiga och ifriga vänner af reformen de än må vara, helt; naturligt skola vägra att ha någon beröring med en förening, hvars förnämsta medlemmar försvara och gilla uppror mot samhällsförfattningen, NORD-TYSKLAND. Vi omnämnde i går i korthet den debatt om traktaterpa med Sydtyskland, söm ännu