Aftonbladet – 31 oktober 1867, sida 2

—n-—-—n—nnuwoenmnm.nniso svarade Dick; ?men fru Fontaine har ingenting sagt henne! Stackars liten, hon har annat att tänka på nu.? Är hov mycket bedröfvad?? Huru kan du fråga det? Skulle icke du vara bedröfvad om jag hade drunknat i stället för Fontaine? Den stackars flickan darrade häftigt, och med en snabb, nästan vredgad åtbörd drog hoa sin hand från hans arm och nära 1og stötte horom bort. Jag är icke gift med dig?, sade hon bittert och häftigt. Kanske om jag blott vore din hustru, att jag kunde uthärda att skiljas från dig. Enkor öfvervinna sin sorg och gifta om Big...... Tyst, Reine?, sade Dick harmsen. Hvarföre stöter du dig på det ordet?? envisades Reine; hon talade med sin skarpa, obehagliga stämma. Bmedan det är dig så olikt att icke visa deltagande för en så hårdt pröfvad vän. Jag föreställer mig att du redan ångrat hvad du nyss sade, svarade Dick mycket allvarsamt. Reine svarade ej, utom med en underlig, bedjande blick. Hon gick tyst vid hans sida. Jag har ingen ursäkt för Reine Chråtien och ej heller önskar jeg att jag hade den. Med alla sina fel, sitt högraod, siva nycker, bade hon en ädel sannivgskänsla och hän gifvenhet i sin natur, som förde ein egen lan och tvingade er att förlåta henne, äfven då ni ännu var oad och harmsen på henne. De båda älskande hade en temligen lång väg att gå. Emellertid hade de under det föregående samtalet hunnit fram till sin bestämmelse, De stodo nu i det lilla ljusröda rn i