Aftonbladet – 30 oktober 1867, sida 3

hvilken det således lyckats att falla stående, föl att inom kort åter träda i spetsen för regerin gen. Bediager jag mig icke, så är ministåren Cialdini ett intermezzo, ett förhänge, bakom hvilket slutdekorationen arrangeras i den ko: medi, om hvilken jag skref till er för fyra dagar sedan. Hvem som är regissör är icke svårt att fen men komiskt är, att sjelfva Garibaldi tyces ha varit med bland komedianterna. Man kommer till denna öfvertygelse, då man betraktar sakernas gång under de sista dagarne. Italien besluter marschen till Rom — Frankrike besluter och börjar interventionen; Italien finner sig icke i belägenhet att genast begynna ett krig; det har hvarken soldater eller vapen i ordning dertill; det behöfs en smula tid — Frankrike fruktar för sitt eget mod och söker efter en medelväg, efter ett piausibelt skäl att med anständighet draga sig tillbaka; det yrkar i Florens på ett afgörande; Ratazzi gör sig till syndabock och ingifver sin afskedsansökning, som ej antages, just då stormpetitioner i den af Ratazzi följda politikens anda uppsättas i alla städer; konungen bifaller slutligen Ratazzis afskedsansökan och gifver general Cialdini i uppdrag att bilda en minister; under det denne sysselsätter sig härmed och redan underhandlar med Paris å ena sidan och med Garibaldi å den andra, mottager Ratazzi i ministerresidenset folkdeputationer och svarar i regeringens namn, att ställningen icke är så svår, som man inbillar sig; man har icke att befara någon fransk intervention, regeringen. skall icke följa någon för nationen antipatisk politik, och icke kompromettera Italiens intressen och ära. Under det detta pågår i Florens, erfar man af Monitören, att ingen punkt i Kyrkostaten längre är besatt af garibaldianer samt att således all expedition af Frankrike uteblir. Knappt erfar man detta, förr än den säkra underrättelsen inträffar, att garibaldianerna ännu äro qvar i Kyrkostaten och koncentrera sig under general Garibaldi, som öfver Florens i sällskap med Crispi begifvit sig till gränsen. På några timmar kolporteras underrättelsen, att Cialdini icke kunde få ihop någon mihister och att Ratazzi stannar på sin plats. Ett kungligt dekret kallar krigskontingenten under vapen — och en kurir afgår på samma gång till Garibaldi för att bedja honom draga rödskjortorna ar Kyrkostaten, hvilka enligt Monitören redan 4 timmar förut icke kunde finnas på någon punkt af det romerska området; Garibaldi svarar nej, emedan revolutionen med säkerhet skall utbryta på måndags aftonen i sjelfva Rom och han naturligtvis måste vara med der; detta oaktadt visar sig Garibaldi på tisdags morgonen i Florens och talar i vanlig ton till folkmassan, som samlats under hans fönster. Det troddes i går allmänt, att revolutionen verkligen utbrutit i Rom på måndags aftonen; aftontidningarne medlela denna underrättelse såsom säker; Garibaldi jelf säger i de senaste underrättelserna i Ri orma till italienarne, att barrikader uppföras i Rom; centralkomiten säger detsamma i en pro: slamation, och man vet att all telegraflörbinlelse med Rom varit afbruten i två dagar. I vår natt lemnade Garibaldi Florens och ilade till len romerska gränsen med ett, såsom det påstås, ;f regeringen till hans förfogande stäldt extraåg. Ankommen till Foligno, anbålles Gari: valdi åter af regeringsagenter; han måste lemna vantåget; men man säger, att han rest vidare i agn. På morgonen i dag erfor man ikomitens retsar, att romarne verkligen i förgår afton slavits med de påfliga och att det nya kabinettet inder Cialdini är bildadt.? Hvad detta sistnämnda angår, eller resingen i Rom, ä o vål uppgifterna från de lika sidorna stridiga, så att man ännu ej ned eikerhet kan veta hvad som passerat; nen om man lägger tillsammans alla fakta, nen hittills känner, tyckes saken vara alljarsammare, än de officiella telegrammerna rilja medgifva. Man vet nemligen, att Roms ortar blifvit stängda och kommunikatioerna med den omgifvande trakten afbruta, att försök gjorts den 22 och natten melanden 22 och 23.d:s af en kolonn af 70 omare under bröderne Cairolis befäl att benäktiga sig vigtiga poster, som innehafvas f de påfliga trupperna, att ett krutfat exloderat under kasernen Serristori, att aresteringar göras i hela staden, attmen allnänt undertecknar petitioner att påfven kall låta de italieoeka trupperna rycka in Rom, semt att Civita Vecchia blifvit föratt i belägringstillstånd. Detta tyckes vara ner än som behöfs för att vederlägga de fficiösa franska tidningarnes högtidliga föräkran, att lugn foriforande råder i staden Rom samt alt insurgentbanden äro skisgrade ch stadda i foll upplösning.