Aftonbladet – 30 oktober 1867, sida 3

försökt att användas, i större skala, exempelvis för en enda tjugondedel af den svenska jorden och besinnar man hvilka verkningar deraf skulle blifva för jordbruket i det hela och för andra näringar, så lärer det snart visa sig huru praktiskt det är och huru mycket idn är värd. För dess realiserande erfordrades emellertid K. M:ts sanktion å bolagsordningen. I förslaget till denna fanns intaget det stadgande, att hvarje år ett antal aktier skulle inlösas och att bolagstämman skulle ega besluta angående ordningen för inlösen. Men K. M:t fann ej för godt att sanktio nera den förtäckta auktorisation till lotteri, som bolaget velat åt sig bereda. 1 stället förklarade K. M:t uttryckligen, att nyssnämnde stadgande stod i strid med 2 i bolagsordningen, som tillförsäkrade hvarje aktieegare lika rätt till andel i bolagets tillhörigheter? och att det lemnade rum för en orättvis fördelning af bolagets tlgän ar, hvarför K. M:t på dessa och andra skäl vid sanktionen uteslöt ur bolagsordningen det föreslagna stadgandet. Bolaget var således afK. M:t uttryckligen hänvieadt till sitt uppgifna ändamål att, medelst association af små kapitaler, arbeta för ouppdrifvandet af jordbruk och tegeltillverkning på Stenby. Huru har väl detta blifvit fullgjordt? Associationen af de små kapitalerna bestod deruti, att ett antal personer tecknade mestadels hundra eller tusental af lotter och att sålunda hela aktiekapitalet 900,000 rår tecknades af 40 personer. Sedan detta var gjordt är det som de sålunda tillkomna bolagsmännen den 12 Mars enhälligt beslutit att årligen ett antal aktier skulle inlösas en med 500 rår 2 med 100 rdr och så vidare tilldecs att slutligen innehafvaren af de två sista aktierna skulle få hvar sin del af den gäldfria egendomen, samt att, genom af bolagsstyrelsen hvarje år verkställd loutning, skulle bestämmas hvilka aktier skulle inlösas och hvilka hvar och en af förenämnde vinster skulle tillfalla. Att nu detta är ett lotteri, det kunna ej ens svarandena neka. Och hvem har inrättat det, om i de, hvilka enhälligt fattat beslut af den 12 Mars? Och hvem har öppnat det för allmänheten om icke samma bolagsmän, hvilka genom interimsstyrelsen utbjudit aktierna i alla tidningar och låtit desamma, genom åtryckarde af beslutet den 12 Mars, förvandlade till lottsedlar, säljas dels här i staden, dels genom kommissionärer öfver heta riket? Den af K. M:t sanktionerade bolagsordningen innehåller icke minsta berättigande till något dylikt. Den stadgar tvärtom, att hvarje aktie skall vara lika berättigad till andel i Bolagets tillhörigheter?. Väl förklarar grefve H. A. Taube i sitt svaromål, att detta icke Er detsamma, som att vara Berättigad till lika andel i bolagets tilllörigheter, men då, utom det att nämnde förklaring endast är ett misslyckadt orårytteri, K. M:t i stadföstelseresolutionen förklarar, att 2 tillförstikrar hvarje aktieegare lika rätt till andel i bolagets tillhörigheter, så lärer det icke kunna stå tillsammans med nyssnämnde ; att den ena aktieegaren skall få 500 -rår, en annan 15 rår, en tredje Stenby egendom o. s. v. Vidare då K. M:t i stadfästelseresolutionen ogillar den föreslagna 4 6, utom annat, derföre att den skulle lemna rum för en ofättvis fördelning af bolagetstillgångar, Menär bolagsstämmans majoritet, med stöd al samma bestämmelse kunde på minoritetens be?kostnad för sig behålla hela bolagets vinst, så heter det i beslutet den 12 Mars, att på det att en bolagsstämmas majoritet ej måtte kunna be?gå orättvisa mot minoriteten? skulle lottning ske för bestämmande af hvilka aktier, som skulle få vinster, och hvilka blifva utan. En jemförelse mellan ordalagen i K. M:tsreeolution och i lotteribeslutet, visar här -enast huru bolagsmännen kastat åsido det väsentliga i resolutionens motiver, för att nemligen en påtvungen inlösen af vissa aktier skulle lemmna rum för en orättvis I fördelning of bolagets tillgångar?, för att endast låtsa, om det sätt för or ttvisans begående K. M:t omnämnt eller majoritets beslut ä bolagsstämma. Medan de säluhda undveko den angifna formen, som likväl var den enda, som i bolagsordningen förutsattes, gjorde de sig i fullaste mått skyldige just till den orättvisa fördelning ai tillgångarne, som K. M:t förklarat icke böra ega rum. Aktgifver man på dessa förhållanden, så lärer det snart visa sig att, då svarandena söka åberopa K. M:ts resolution såsom ett stöd för deras lotteribeslut de göra sig skyldiga till ett minst sagdt lättsinnigt förfarande och till en i högsta grad vrängd framställning af samma beslut, som tvärtom står i den mest uppenbara strid emot och innefattar den gkarpaste varning för ett förfarande sådant som lotteribeslutet utvisar. Och att Stenby bolagsmäns åtgärd att förvandla bolagets aktier till lottsedlar varit ett svårt missbruk och sålunda af K. M:t betraktas, det torde synas af ett den 7 Au-usti meddeladt i bilagde nummer af Postoch Inrikes tidningar intaget beslut rörande sökt sanktion å en Stenby bolags liknande bolagsordning, å hvilken K. M:t emellertid vägrat sanktion med förklarande, bland annat, att som vid jemförelse mellan det ifrågaPeatta bolagets aktiekapital och. hvarje akties ?ringa belopp samt den erfarenhet, som, efter ?meddelandet af nådig fastställelse af bolags: Pordnvingen för ett annat på små kapitalbelopps ?förening grundadt aktiebolag vunnits derom, att sistnämnde bolag på bolagsstämman beslutit Vatt aktieegare skulle vara skyldig under bePstämda vilkor äfven före bolagets upplösning derifrån utträda, antydligt är, att syftemålet Pmed förevarande bolags bildande på enahanda Pgätt med det förenämnda afser att, genom aktie? Pbrefvens större afsättlighet, i följd af det ringa belopp, hvarå de lyda och genom vissa akticbrefs Bogg årligen göra aktierna till sin bety lika med vanliga lottsedlar. för att slutligen på de, efter en längre följd af år, qvarvarande aktieegarne öfverflytta bolagets hela egendom, K. M:t ej funne skäl att den sökta fastställelsen meddela. Härigenom lärer väl vara till öfverfiöd ådagalagdt att Stenby bolags än icke på grund af K. M:ts dem meddelade resolution egt att göra bolaget till eh lotteriinrättning eller aktierna till lottsedlar och att de följaktligen icke med samma resolution kunna skydda sig mot det ansvar lag ålägger dem, som inrätta lotteri för allmänheten. (Forts. följer.) — Tjuf och trollkarl. Sistl. måndag anmälde å detektiva polisens kontor en arbetskarlshustru från Nerpes socken i Finland, att hon, som natten förut blifvit å Skeppsbron bestulen å-en kista med diverse saker, alltsammans värdt 25 rdr, väl återbekommit det stulna på så sätt, att varfstimmermannen Nils Fredric Nilsson Sax eller Schönberg från Gefle, för hvilken hon beklagat sig öfver sin lidna förlust, trollat? rätt på kistan genom att kasta bly i elden, men att Sax sedermera för henne bekänt att han sjelf varit den som tasil kistan. I anledning häraf var Sax 1 dag inställd till förhör i poliskammaren ; och då han derstädes vidhöll sitt erkännande om stölden, men var här i saknad af bostad och sysselstittning, blef han inmanad i häktes — Sjelfmord i yrsel. En åkardräng vid namn Magnus Svensson, som var anställd hos åkaren Lundfelt, boende uti huset n:r 5 vid Stora Kungsholmsgatan, har natten till i söndags under sjukdomsyrsel afhändt sig. lifvet förmedelst luftstrupens afskärande med en sönderslagen butelj. Svensson, hvilken några dagar varit sängliggande till följd af lunginflammation och derunder på lördagen yrat så, att vakt måst om honom hällas, hade sagde natt, oaktadt två karlar fortfarande voro inve i rummet, fattat en vid hans sängplats stående medikamentsbutelj, den han först slog sönder och sedan med de derigenom uppkomna skarpa kanterna sargade sig på halsen. Allt gick så hastigt, att karlarne, söm Skulle hålla vakt, icke kunde hindra sjelf. mordet. — Mordet i Bjuråker. Hudiksvall den 20 Oktober. I en tid då intrycket af Margreta Larsson Fribergs hemska brott ännu fortlefver oförminskadt, bärande vittne huru djupt menniskan, då hon låter sig af en ohejdad passion hänföras, kan sjunka, i en sådan tid hoppades vi icke mera och åtminstone icke så snart förnimma underrättelsen om, ett annat och nyare brott, som utgör ett värdigt motstycke till Margreta Larssons och sorh, i anseende till biomständigheterna, ställer brottslingen i ännu hemskare Ä na hos båda förbry