Aftonbladet – 30 oktober 1867, sida 3

te Te FULHISEGUUUE: Rättegångsoch Polissaker. Stenbymålet. Allmäona åklagarens siatpåståeade. Till Stockholms Rådhusrätt. Då jag nu har att besvara hvad svaranderne ill genmälande af åtalet vid sednaste rättegängstillfället anfört samt att derjemte slutligen yttra mig i målet, torde i ordningen först böra följa att bemöta hr kongl, sekreteraren W, F. Dalmans invändving att åtalet emot honom icke måtte till pröfning upptagas, enär honom enskildt icke skulle kunna åläggas ansvar för åtgärder, hvilka blifvit vidtagna af ett bolag, som utgör en koljektiv personlighet, mot hvilken ansvarsyrkande måste riktas. Att åtalet icke skulle ?till pröfning upptagas?, derför att ansvar ej kunde åläggas är enså egendomlig juridisk åsigt, att jag vågar antaga att att icke ens hr kongl. sekreteraren Dalmans auktoritet, skall kunna åt densamma bereda något afseende. Hvad föröfrigt. hr. Dalmans ordande derom att ett bolag vidtagit de åtalade åtgärderna och att endast å bolaget, men ej å de enskilda bo: lagsmännen, skulle få yrkas ansvar, så nödgas jag anmivka, att hr Dalman försummat uppgifva vilket bolag han åsyftar. Jag tror mig nemligen böra antaga, att hr Dalmaun icke kan hafva menat Stenby bolag, enär hån några få rader längre ned i sin: skrift söker bevisa, att Stenby bolag ännu icke trädt i verksamhet?. Ait nu på samma fång. eller åtminstone på samma sida, påstå, att Stenby bolag icke trädt i verksamhet och att bolaget vidtagit de åtgärder, som: åtalas; skulle ju antyda en begreppsförvirring af betänkligaste art, då visserligen hr Dalman sjelf torde nödgas medgifva att äfven en kollektiv persons lighet icke kan vidtaga åtgärder, utan att träda i verksamhet. Jag måste derför antaga, att det FANS Dalman påstår hafva vidtagit åtgärder tilläfventyrs kan vara något annat. än. det, som ännu icke trädt i verksamhet, men intilldess hr Dalman sjelf uppgifvit namnet på förstnämnde bolag: och noga skilt emellan de båda bolagen, torde jag få anse, att de båda erinringar emot åtalet hr Dalman på första sidan 1 sin skrift framställt, taga ut hvarandra. Hr Dalman söker vidare bestrida Stenby-lotteriets egenskap af lotteri dermed, att det gemensamina kännetecknet på lotterier skulle vara att de, som deltaga deruti, ovilkorligen underkasta: sig äfventyret att förlora hela sina insatser eller åtmiv.stone en del deraf. Detta Kr Dalmans ?gemensamma kännetecken? på lotteri har det felet att alls icke angifva något kännetecken på lotteri. Såsom definition betraktad är den allt för vid, ty den skulle göra till lotteri em hel mängd företag, som icke äro lotteri. Eller hvilket industrieit företag gifves det väl, der deltagaren icke äfventyrar att förlora åtminstone en del af hvad han deruti insätter? Hr Dalmans kännetecken är derjemte för trångt. Det skulle nemligen från lotteriernas klass utesluta en: hel del sådana tillställningar eller sådana der ingen förlorar, men några vinna, Exempelvis kunna anföras de i utlandet understundom förekommande varnlotterier, der hvarje deltagare får full valuta för sin insats, medan några få erhålla flerdubbelt och sålunda vinna. Tillställarens fördel lig-: ger här blott i den betydliga afsättningen, söm, sätter honom i tillfälle att pruta på de vanliga risen, så mycket som motsvara vinsteriias beopp. Att ause en oskälig vinst för tillställaren såsom kännetecken på lotteri, är lika stort misståg, som att dit rilktna endast sådana tillställningar, der deltagarne eller insättarne: förlora mera eller mindre af sina insattser. Det finnes icke något annat säkert och riktigt kännetecken på lofteri än det, att vinsten: eller vinsterna för eltagarne tillkomma icke såsom: en frukt af omtänksamhet, beräkning och arbete, utan såsom en skickelse af ödet, en lyckträff från lotterihjulet. Att detta är det väsentliga hos ett lotteri, antyder redan namnet i flera språk och det finnes tydligen uvtaladt i juridiskt afseende i en lagstiftning, hvars stadganden anses ega den auktoritet, att jag, med stöd af densamma icke trott mig behöfva frukta en beskyllning för förmätenhet, då jag dristat mig lemna hr Dalmans olika mening utan afseende. I den franska lagen uttalas nemligew hvad lotteri är, något som jag icke lyckats finna i något äldre eller yngre svenskt lagstadgande om lotteri. Lotteri är, heter det der, hvarje tillställning för allmänheten, såm går ut på att väcka förhoppning om vinst, såsom en följd af ödets skickelse. -— ?Toutes op6rations offertes au public pour faire nafitre Pesperance dun gain qui serait. acquis par Ja voie de sort. — Ätt detta tillfullo träffar in på Stenbytillställningen, lärer ej kunna nekas. Hr Dalmans kännetecken lärer dessutom desto hellre böra underkännas, som det helt och hållet strider emot hvad de svenska domstolarne hittills vid lagskipningen antagit. För några år sedan hittade en stackars konstmakare, som gaf representationer på Humlegårdsteatern, på en utväg att upphjelpa, icke det svenska jordbruket, utan endast siva egna klena affärer, såmedelst att han mellan dem, som köpt biljetter till bvarje representation, bortlottade en häst. Biljettprisen voro ej förhöjda, ingen särskild sfgitt för del: tagande i lotteri togs, alla hade således genom representationen fått full valuta och ingen förlorade hvarken hela eller Etminstone en del af sin insats.? Hästen var således egentligen en present af representationsgifvaren till åskäderne och då den icke ens, såsom Stenby, kunde Ikmpligen emellan två fördelas, utan mäste blifva ens endom, skulle lotteri bestämmn egaren. Hvad b. såg or Jo hästen t Sh mr ap aren fick för lotteri; på enab: sktt hafva: tylika tillställningar äfven sedermera blifvit bedömda. Men då hr grefve H. A. Taube egnade sig åt lotteriaffärer fick man höra den satsen framställas att kännetecknet på lotteri skulle vara att deltagarne förlorade sin insats, samma åeigt, som nu äfven hr Dalman förfäktar. Jag! kan svårligen föreställa mig att den svenska lagskipningen kan vara sådan, att rättsbegreppen skulle visa sig olika, då frågan gäller mer eller mindre behöfvande tillställare af allmänna! nöjen och då fråga är om att emot hr grefve Taube och personer af hans samhällsställning! tillämpa lagen. Om jag skulle punkt för punkt till besvarande upptaga hvad mina. vederparter i långa skrifter hvar för sig anfört, skulle detta leda till: alltför stor vidlyftighet och föga gagna sakens utred ning, då mestadelen af hvad svarandena anfört är sådant, som icke tarfvar något svar. Jag anser mig derför göra bättre ätt till granskning upptaga endast några af de hufvudpunkter, som oftare återkomma eller hvarpå mera vigt synes vara lagd i svarandeskrifterna och att i sammanhsng dermed framhålla hvad jag anser ådasaligen det lagstridiga och förkastliga i svaranenas beteende. Och hurudant är väl detta? Jo för att visa: vägen till svenska jordbrukets befriande ur dess :