Aftonbladet – 29 oktober 1867, sida 3

HI oSYarden var en riktig nedersman.7 el Hvad beklagar ni er då öfver?? -I ?Jo, man bjöd mig på en stark supå e I klockan elfva, och så när hade jag satt lifs vet till på en hummersalad.? s! En annan gång äter ni icke så mycket.? 2) ?Hvad skulle jag göra? Värdionan ser verade mig och, fastän jag åt som en häst, ver hon missnöjd med min fågelaptit.? i Det gläder mig att ni ej har annat att Janmärka mot familjen.? I Men se der möta vi ju hela herrskapet! ) God dag, hedersvän!? säger gubben och Iskakar min hand så att det gör ondt ända lupp i axeln. Det är ett svenskt handtag. ti ?Glöm inte bort oss!? tillägger värdinnan 1 då hon tar afsked. Flickorna småle så hjertligt båda två och den ena talar om att hon I redan skaffat sig den litteratur jag rekommenderat. Farväl, farväl! Nu äro vi åter Jensamma. Säg mig uppriktigt, tyckte ni licke att äldsta flickan rödnade litet då hon I fick se mig?? I Nej, hör på, min egenkäre fransman, nu lär inbillningen framme igen.? I ?Ja, den bär gången har ni kanske rätt. I Det var visst min egen kind som rodnade, Ity jag kände verkligen att hjertat klappade litet fortare än vanligt. Anfäkta hvilka I präktiga flickor ni ha häruppe i norden!? Ni skall nog tycka om gossarne äfven, I blott ni blir van vid dem.? ?Det tror jag nog, men deras vanor skulle dock kunna tåla vid några reformer. Härom aftonen kom jag i sällskap med några unga Stockholmare, intelligenta män med bildning och talanger.? Vi följdes alla till ett cafå .chantant för att höra musik. Hvad vilja herrerne dricka? frågade en af sällskapet. Alla voro eviga om att toddy skulle vara bäst och jag beställde också en todey, fastän jag icke förstod hvad det var för en dryck. Då uppassaren kom in med glasen fann jag att det var en stark vätska af ungefär samma slag som i England och Frankrike kallas grogg. Jag smuttade på mu glas och lade fram pengar för att betala. Förlåt, det är ju jag som bjuder, yttrade den person som nyss talat. Min närmaste kamrat upplyste mig att här i Sverge är det nära nog opassande att vilja betala hvar för sig. ?Skål!? utropade alla, klipgade med glasen och drucko. Men dessa skålar kommo så tätt på hvarandra, att glasen snart blefvo tomma. Fem toddar!? ropade min venstra granne till uppassaren och så börjades skålarne igen. När sista musikafdelningen kom hade mina fyra sällskapskamrater alla reqvirerat fem toddar, och då förstod jag att det här ansågs för en hederssak att bjuda igen när någon annan bjudit. ?Fem toddar!? ropade jag och skjöt undan den fjerde. ?Ingen får skolka! inga tunguser!? invände de andra, och glaset måste tömmas om icke sämjan skulle störas. Men kanske jag blir kallad klandersjuk om jag här skulle väga fram med några anmärkningar?? Ahnej, tala ut, ty nu har ni träffat på ett grundfel hos mina kära landsmän. Det värsta som kan hända är att bli kallad nykterhetspredikant.? Förlåt, det är icke för nykterheten jag vill ifra, blott för den goda smaken och en förnuftig hushållning. Denna vana, att den ena måste tömma sitt glas då den andra tömmer det, och detta sätt att bjuda örver lag? äro tryckande och plågande band som böra brytas. Sätt er in i saken! Ni tyeker om att dricka en toddy eller ett glas punsch när qvällen kommer.? Ni misstar er, min herre.? ?Förstå mig rätt, bästa fröken. Ni går in på ett cafå för att dricka ett glas; ni träffar några vänner och slår er ner i deras krete. Ett glas punsch smakar er, kanske också det andra. Vid det tredje vämjes ni måhända, men er smak måste lida, ty det anses ju som en förolämpning om ni icke tömmer glaset i botten då er granne höjer sin pokal och ber att få dricka med er. Aro de törstiga kamraterna många, ju flera glas måste ni tömma, ju mera måste ni pinas, ty nekar ni att skåla, så pekar man fingret åt er... Tillstå att det är ett afskyvärdt slafveri under en simpel vana!? ?Det är sannt. Men man kan invända, att den som icke vill vara med bland så kallade glada sällskaper kan vara derifrån.? Mycket rätt, men det är just att bevisa den dåliga vanans herrskaremakt. Det är ovärdigt att tvinga en intelligen! man att förnedra sig derför att han känner behof af att utbyta ider med andra, och ovärdigt är det att den dåliga vanan reser sig. som en mur för att skilja honom från beslägtade andar.? Fortsätt 1? Banolys bjudningssystemet! Det är icke nog med att vara plågande, det är ruinerande. Kneppast fions det väl ett gladt sällskap der icke en eller fler af kamraterna äro hvad man kallar ?fattiga pojkar?, Ofta, mycket ofta, gifva de sin sista fyrk, för att icke visa og sämre än de andra. Mången står vid middagstimman hungrig och med tom portemonnaie, derför att han qvällen förut råkade i ett sällskap der det bjöds rundligen öfver lag. Hade han fått tölja sin egen smak, så hade han kanske druckit blott ett par glas och skulle nu bafva nog kassa för att kunna äta sig mätt. För en gång skulle en sådan dyrbar afton ingenting göra, men den unge mannen måste lefva med och kastas så i vigilansens armar, tills ofta nog skulderna blifva så tunga, att ce hindra honom att gå framåt på den bena han valt;? Och medlet! medlet mot detta onda?? Det är helt enkelt. Må den som dricker för att dricka, sjelf betala den förtärda qvanI titeten; må hvar och en följa sin egen smak då det gäller att dricka för att känna sig Mifvad?; må ingen genom såkallade tryckningar? tvingas att förtära mer än han sjelf tycker om, må ingen låta bjuda sig, och må äran: att vara den största dryckeskämpen förkaras för en usel åra. Men förstår ni då icke att detta bjudningssystem just är ett uttryck af den svenska gästfriheten ?? ?Nej, det är att vanhelga begreppet gästfrihet om ni anser det för grund till de ovanor i klandrat. Den som öfvar den sanna gästfriheten har icke den aflägsnaste tanke på att bjudas igen.? ?Jag tror verkligen att pi har rätt.? Om så är, påpeka odygden och bed edra