Aftonbladet – 28 oktober 1867, sida 3

Ett ord 1 gatuläggningsfrågan. Till Redaktionen af Aftonbladet! Då man ser huru kort varaktighet våra gator i Stockholm hafva efter en omläggning, frågar man sig naturligtvis: hvad kan orsaken vara till detta ogynnsamma förhållande? och svaren blifva då: endera måtte den byggnadsmateriel som användes vara mindre fömplig, eller ock måtte de som verkställa arbetet icke ega nödig skicklighet i yrket. Det tyckes äfven, som våra gatuläggares hufvudsakligaste sträfvan gick ut på att förtjena så mycket penningar :som möjligt, men icke att lemna från sig ett försvarligt arbete. Hvad materielen be räffar, så är den sg. k. tuktade stenen ett förträffligt byggnedsämne, om dea 2) har för små dimensioner, och OM glenens underkant har en någorlunda jemn och platt yta att hvila på. FöX stenen är deremot ett mindre godt ämne, men äfven med sådan sten kunna ganska goda gator läggas, om nemligen arbetet utföres som sig bör. Ett utmärkt bra vägläggningssätt är den s. k. ?MacAdamiseringen?, men som likväl anses mindre lämplig i sådana städer, der upprifning af gaten ofta förekommer, i och för vatteneller gasledningsarbeten. Hvad åter arbetsmetoden beträffar, så är den bestämdt, i vissa fall, felaktig. Den som sett, med hvilken omsorg gatuläggningsarbetena utföras, t. ex. i London, hvarest ofantligt mycket större trafik eger rum än hos oss, och der evormt tunga lass forslas, efter s, k. elefant-hästar, han kan, då han jemför sådana arbeten med dylika i Stockholm, ej finna annat, än att den metod som hos oss användes, är oriktig, eftersom våra gator hafva så ringa varaktighet mot de i London. Hvar och en kan, utan att behöfva resa utrikes, lätt öfvertyga sig om sanningen. bäraf, genom att undersöka en fältstensgata, bvarå större trafik egt rum, blott några få lagar elter det den olifvit omlagd, och han ;xall, till sin stora förvåning finna, att den, redan efter så. kort tid, är ganska ojemn. och gropig. Arbetssättet vid gatuläggning i Londor, är ungefärligen följande: först undersökes ,0, satans grund, på ett par fots djup, och alla större stenar borttagas; sedån sammunpackas srunden mycket väl, antingen medelst stöar eller: tunga jernvalsar, så att den blir ård och jemn, samt får den kullrighet som satan skall hafva (härvid tjenar en trämall ill efterrättelse). Dezxefter sker stensättringen med stor omsorg, hvarvid ej mera f grunden borthaekas än som nödvändigt yehöf3 för att få stenarne att ligga fasta och emna. Slutligen hejas gatan kraftigt, eller: ok tillpressas den med mycket tunga jermalsar, hvilka hefva ett par fots diameter, Vär gatan blifvit besigtigad och godkänd, toardes öfver densamma ett tunnt lager yied and,