Aftonbladet – 28 oktober 1867, sida 2

Nyligen berättade franska tidningen La Trance, att de nya italienska ministrarne kulle fatta de mest energiska beslut, och sade sig förutse möjligheten af en militärisk diktatur i ändamål att tillintetgöra alla reyolutionära elementer på den italienska half5u. Detta föranleder Journal des Dåbats utt gifva den officiösa tidningen en liten illrättavisning. ?Man måste hoppas, säser Journal des Dåbats, att La France, som tyckes mycket lätt taga sitt parti i afseende på diktaturerna, icke har rätt i sitt förutseende. I vår tanke finns det någonling mer angeläget än att ställa Italien uoder sabelvälde, och det är att genast vädja till landet genom att inkalla parlamentet. Detta skulle säkerligen vara vida bättre än en statskupp. Hvad det angår att tillintetgöra alla revolutionära elementer på halfön?, måste man först veta hvad man menar dermed. I Italien såsom annorstädes finns det revolutionarer af flere slag och icke blott garibaldianer i röd skjorta, utan äfven hvita garibaldianer, för att begagna ett talesätt af Constitutionnel. Dessa hvita garibaldianer skulle kanske icke tycka illa om att se denna militärdiktatur upprättas i Italien, hvilken icke tyckes så synnerligen mycket misshaga La France. På det man icke må beskylla oss att förtala folk och påbörda dem tankar, som de aldrig haft, meddela vi här den bekännelse utan alla omsvep, som lUnion gör i dag: Det skulle vara mycket enklare och värdigare, sade Sigele för några dagar sedan, att rent ut bedja Victor Emanuel nedlägga sin krona och gifva Neapel tillbaka åt Frans II; Perugia, Ancona och Bologna åt påfven; Mo dena och Florens åt erkehertigarne; Milano, Verona och Venedig åt Österrike. Detvore åtminstone en bestämd och öppen politik.? — Ja visst — svarar IUnion, detta är en bestämd och öppen politik; det är vår politik, och den skall segra förr eller senare, Är detta tydligt? Man finner nu hvilket syftemål de män hade, som nyligen ville upptända krig mellan Italien och Frankrike. Frågan gällde för dem helt enkelt att under förevändning att göra Septemberkonventionen respekterad, upphäfva den italienska enheten, hvilken är vårt verk, och återställa de förhållanden i Italien, hvilkas undepnrödjande voro följden af 1859 års fälttåg. Man får således, då man talar om att tillintetgöra halföns revolutionära elementer, icke glömma, att icke alla revolutionärer hemta sin lösen från Caprera, samt att de hvita garibaldiznerna kanske icke äro de minst farliga för Victor Emenuels tron. Om den kejserliga regeringen har någon omsorg om att se den italienska monarkien, hvilken är hennes verk, ega bestånd och framgåvg, något som icke kan betviflas, bjuder henne den simplaste klokhet att afhålla sig från anspråk hos denna hvilka den icke kan efterkomma utan att förlora sin prestige i landet. Hvar annorstädes skall hon hemta den styrka och makt, som erfordras för at! hålla de passioner i tygeln, hvilka äflas om. kring henne.?