Aftonbladet – 26 oktober 1867, sida 3

Rätteganesoch Polissakor. Laurellska mordet. Vi meddela här nedan fortsättning på vår redogörelse för den å rådhusrättens sjette afdelning sistl. onsdag hållna ransakningen med Margareta Larsson och Friberg. Sedan Larsson blifvit hörd, infördes Friberg. Till en början tillspord om han egt vetskap om det af Larsson föröfvade brottet, nekade Friberg dertill, vidhål!lande sina i poliskammaren hafde uppgifter, hvilka gå ut på att ställa honom fullkomligt oskyldig. Dagen före mordet hade Friberg i sällskap med Boström uppehållit sig vid Drottningholm. Hvad han och Boström gjort der under dagens lopp upplystes icke, ej heller uppgaf Friberg orsaken till denna utfärd: Han hemkom först på qvällen, hvarefter Larsson, Friberg, Jonsson och Lindeberg satte sig att spela kort. Larsson hade vid Fribergs hemkomst visat sig ond på honom och frågat: Ar du redan hemma; jag twodde du skulle blifva borta ett par dagar, förmodarde Friberg, att anledningen till Larssons misshumör öfver hans hemkomst varit den, att Larsson förmodligen stämt möte med Lind berg. Larssons uppgiit, att Friberg skulle i vredesmod, då Larsson underrättat honom om act brottet ej var begånget, kastat sängkläderna på golfvet och tändt eld på nattkappan, bestred han såsom fullkomligt sanningslös, och vidkommande hvässandet af mordvapnet samt Larssons öfriga påståenden att Friberg skulle uppmanat henne att begå mordet, förklarade han hvad Larsson sagt endast åsyfta att bringa honom i olycka. Sedan Friberg och Larsson Jagt sig på onsdagsqvällen, skulle Larsson legat och grälat på honom under natten, derunder yttrande bland annat: Din svarte djefvul, du blir väl mogen en gång du också?. Om tilldragelserna på torsdagen berättade Friberg, att Margareta Larsson gått bort på morgonen mellan kl. 8—9. Något eamtal dem emellan hade då icke egt rum. Omkring kl. 10 hade Margareta återkommit, då hon gått in och tagit vedbodnyckeln, hvarefter hon begifvit sig ut i ved baden. Friberg hade obseiverat att hon haft ett knyte med sig. Då Margareta Larsson gick ut i vedboden, hade Friberg äfven förmärkt, att bon baft en hvit kjol under klädningen som var för lång, så att den släpade i marken samt frågat Larsson, då hon åter inkom, hvaritrån hon fått den, hvarpå Larsson svarat, att hen lånt den af Jonsson. Larsson hade härefter bytt om kiäder, då hon lagt den hvita kjolen på sängen, hvarefter hon med en knif börjat sprätta bort de insydda märkena på diverse klädespersedlar, kalsonger och strumpor som hon haft med sig. På Fribergs fråga hvarför hon giorde detta, hade Larsson genmiält, att de personer, af hvilka hon mottagit kläderna till försäljning, bedt henve sprätta bort deras namn. Efter en stund hade Larsson ånyo gått ut och då hon nu kom tillbaka, hade hon haft med sig tre matskedar och en desertsked. Angående dessa silfverpjesers åtkomst hade hon uppgifvit för Friberg, att kon sett en karl syssla med någonting vid Johannis kyrkmur. Efter karlens bortgång hade Larsson gått till stället, då hon påträffat såväl nämnde skedar som åtskilliga andra silfverpjeser. Längre tram på förmiddagen gick Larsson åter bort, och då hon nu kom tillbaka, sade hon åt Friberg, att hon varit till Laurell och betalat henne penningarne. Hon bad Friberg tagal den förut omnämnda kjolen samt öfriga klädesplagg och gå ut samt försöka sälja dem. Friberg hade begifvit sig till systern, som dock icke velat köpa något annat än 2 å 3 par strumpor samt ett uilgarnsnystan, tör hvilka saker Friberg fått 1 rdr 37 öre. Längre fram på förmiddagen hade Lursson ytterligare lemnat Friberg en tesked för att pantsätta, samt medaljongen, som Friberg med ett bläsrör nedsmält. Efter dessa promenader hade Friberg i allsköns ro satt sig att arbeta, och Margareta Larsson hade gått ut i vedboden, der hon tvättat den kjol och kofta hon på morgonen begagprat. Omkring klockan 4 på eftermiddagen hade Larsson ånyo begifvit sig bort, under uppgift att hon skulle gå och lägga upp ved åt ett fruntimmer på Ladugårdslandet, hvarefter hon koromit hem på qvällen mellan klockan 7 och 8, då hon medhaft tre kakor bröd i en korg. Larsson hade vid hemkomsten berättat för Jonsson, att hon fått 18 skilling för sitt besvär. Längre fram på qvällen hade fru Berglund kommit til! Fribergs, och hade Larsson, då fru Berglund frågat dem om de hört att Laurell var mördad, yttrat: ?Kors, de måtte väl ei komma hit och göra visitation.? Efter hustru Berglunds bortgång hade Friberg följt med Larsson till kyrkogården, då hon ur muren framtagit det öfriga silfret samt eh urkedja, som hon lemnat Friberg, med begäran att han skulle gå till systern dermed och försöka panteätta hitt-godset. Friberg skulle nu föreställt Larsson, att de gjorde bäst uti att lysa opp fyndet, hvartill Larsson invändt att det vore dumt, för då kunde hon blifva hållen för tjuf. Han hade härefter begifvit sig till Walbergs, men hvarken mannen Walberg eller Fribergs syster hade velat belåna silfret; men på Fribergs begäran hade de medgifvit, att det skulle få ligga qvar hos dem till fredagsmorgonen, då Friberg tagit det åter stmt