Aftonbladet – 25 oktober 1867, sida 3

-Jsin oskuld, och var klockan 8 på morgonen e flik. Då han såg att saken var allvarlig, börjac han använda fysisk styrka att hindra förrättnir gen, och endast fysiskt våld deremot kunde åstac komma detta borgerliga mord, ty så vågar ja kalla det, då inga bevis funnos att denne ma var den brottslige.? — Hårdt! Våra örlogs-ångare Gefle och Vc Jnadis — skrifver en korrespondent ifrån Carl krona — styrde häromdagen kosan till de va mare zonerna, der deras manhaftiga besät ningar under våra kalla vintermånader, då vx ej kunna gå ett steg utom dörren utan pels oc bottfårer, svettas i blotta skjortärmarne på de beckdrypande däcket. Det var annars fråga on att Vanadis skulle dröjt med sitt fredliga vi kiogatåg ännu en dag eller par — för en a sina maskinisters skull. Hur så? Se här hel historien? För maskinisten Nilsson hade redar den 29 nästlidne September blifvit afkunnac 1:sta lysningen till äktenskap, men då general orderna sedermera innehöllo, att inmönstringer skulle ske den 12 dennes, så anhöll han att få både 2:dra och 3:dje lysningen afkunnad påföl. jande söndag, men detta tyckte amiralitetspastorr ej gick för sig, utan allt skulle ske i vanlig ord. ning?. Det skedde: Söndagen den 13 dennes ut. lystes också mycket riktigt; men brudgummen hade redan kl. 8 på morgonen måst sätta ma: skinen i gång. — Det var för sent och inga böner hjelpte, oaktadt sådana ej sparades hos vederbörande derstädes; men afseglingsorderna voro bestämda, och de måste åtlydas. Alltså, kom snart igen till den väntande raden! Ett annat förhållande var det, då fregatten Eugenie på hösten 1852 skulle börja sin verldsomsegling: En marinsoldat hade då blifvit så nära insnärjd uti hymens band, att blott vigseln fattades, och denna försiggick också dagen efter sista lysningsdagen ombord å fartyget och förrättades af skeppspredikanten pastor Pontån, med hela besättningen till bröllopsvittnen. En half timma förunnades de nygifta till samspråk om kommande dagar, sedan fraktades bruden iland och fartyget lättade ankar! Hårdt att så snart skiljas: Denna senare brud var född ryska och nar sedermera blifvit skild från mannen, på grund af oenighet i äktenskapet. — En så kallad comoediant på 1700-talet såsom skådespelare den tiden kallades) vid amn Seyerling bade år 1759 erhållit magistraens i Linköping tillstånd att der uppföra skålespel. Han gaf, med sin trupp, Dalins ?Brynilda?. Redan vid pjesens början hade, till följd f underlåten putsning, ljusen varit nära att anända det träskrank, som skiljde scenen från parerren, och då detta märktes af Seyerling, hvilen sjelf som Sigurd Sven först inträdde, öppade han tragedien sålunda: Min Atle, är tet du? Ack, ä tet — fare lof Att jak dock har en fänn... ta aff ljusen, du sakramentskete putsere .. uti Prinildes hof!? Men deraf stördes hvarken åskådarnes tillredsställelse eller förminskades teaterdirektörens eräknade måttliga inkomst. — Medlidsambet. Den bekanta franska skådepelerskan Sofie Arnould var en vinterafton i ocieteten. Samtalet föll bland annat på den arka köld, som just var rådande i franska bergsakterna, och en af de närvarande berättade uru en hop vargar, som af snön drifvits ned ÅA slätterna, midt på landsvägen hade öfverfalt, sönderslitit och uppätit en kapueinermunk, mm vandrade hem till sitt kloster. ?De stackars : uren!4 utbrast Sofie Arnould, hur hungriga : åtte de icke ha varit! ;