Aftonbladet – 25 oktober 1867, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Två afrättningär. Från London skrifve den 17 Okt. till G. H. T.: I tisdags hade mar här det ohyggliga frioch folkspektaklet att se huru två personer blefvo hängda. För endast et par veckor sedan skedde de af dessa två på olik: latser begångna morden, och nu höra de ej till e lefvandes antal mera, ty här i England gö man processen kort. Så snart juryn atsagt sit ekyldig?, faller dom, och brottslingen får endast så mycket tid på sig, som åtgår att få svar på hans nådeansökan. Den en af de brottslige var en ffatisman vid namn Bordier, som var arbetare hos cf sämskmakare och 36 år gammal. Han hade sammanbott omkring sju år med en engelska och egde med henne tre barn, hvaraf det yngsta var 19 månader. Sjtäkdora och höd bragte denna familj till sådaht eländg, att manheh, som innerligen älskade qvinnan och barnet, beslöt i ett anfall at förtviflan att mörda dem alla och sedan sig sjelf. Hans mod räckte dock endast till att stöta dolken i qvinnans bröst, och hennes blod förfärade honom så, att han genast angaf sig sjelf. oa Han hängdes klockan 10 i tisdags förmiddag, och detta utanför fängelset vid Horsemongerlane, på södra sidan af Themsen. Utanförfängelset är eh stot öppen plan men både denna och de der utmynnähde bredå gatorna voro till trängsel fyllda med menniskor, mestaf den lägre, ja den lägsta klassen. som man endast ser i massor såsom nu, när something is to do. På slaget 10 inträdde fängelsedirextiören, fångvaktaren; bödelh och vaktknektar i den cell, der Bordier håde tillbragt natteh, ätan sömn, sysselsatt med brefskrifvande till alla abhöriga och vänner, ända tilldess en fransk-katolsk påätet på morgonen anlände för att taga bigten och leda hahs tankar på döden. En procession anordnades, sedan den kände hufvudbödeln i England, Calcraft, hade bakbundit brottslingens armar. Proceseioneh påsserade allä fängelsets celler för att låta de ahdra fångarhe deraf röna en skräckfull varning, eeh framskred derefter till den platå, som var vid gålgeh. Atföljd af presten och iklädd sina egna kläder, steg Pordier uppför de få trappstegen till galgen, der hati bugäde sig för den stora folkmassan med fransmännens bekanta eleganta artighet. Sedan öfverlemnade han sig; under de få minuter som åtgingo för Caleraft att hopbinda hans fötter, påsätta nattmössan öfver hufvudet och fästa snaran om halsen, åt sarbtal ined patern. Denne drog sig tillbaka på ett tecketi af bödeln, ochisamma ögonblick drogs golfvet, hvarpå fången stod, undan hans fötter, ett sprattlande, och allt var öfver. Menniskomassan skingrades genast genom den i mängd ditkommenderade polisen; efter en timma nedskars och begtofs på gården af fängelset denne unge, olycklige man, och Horsemongerlane hade samma utseende som om intet hade passerat. Samma virrvarr, samma rörelse och väsen; ingen tänkte vidare på den rysliga tragedien några timmar förut. Den andre, som afliflades på enahanda sätt, var en roddbåtkarl, som likaledes åratal sammanbott med ett fruntimmer, hvilket dock tyckes ha varit alltför mycket bacchantinna, ty husfreden var ofta störd genom rather too much gin. För några veckor sedan stördes grannarne af ropet: ?mördare?, och de först ankomne funno en man illa skuren i halsen samt hans oäkta hälft med afskuret hufvud redan kall. Mannen hette Wiggins och påstod, att qvinnan först skurit honom under sömnen och sedan mördat sig sjelf. Inga bevis funnos. Han påstod sin oskuld ända till sista ögonblicket. Den första juryn kunde ej afgifva något omdöme, men en annan special jury gaf utslag ?murder? efter lång öfverläggning och med endast en rösts majoritet. Dock är nu mannen ej mer bland de lefvandes antal. Denne person, en rough man?, men dock i besittning af förmågan att skrifva och läsa, bedyrade, såsom sagdt är, intill sista ögonblicket för sina föräldrar och allt hvad honom var kärast, att han var oskyldig. Ej ens religionens försonande medel ville han emottaga, anseende sigvara ett oskyldigt offer. Han trodde ock ända till sista ögonblicket, att han ej skulle få det ådömda straffet. Med lugn och sjelfförtröstan deltog han i processionen, sof förut godt, åt en god frukost, skref till sin mor ett bref om