Aftonbladet – 25 oktober 1867, sida 2

STOCKHOLM den 25 Okt. Vi meddelade för några dagar sedan ett profstycke på de upphetsningsmedel, som af det katolska presterskapet i Frankrike su0vändas för att verka på den okunniga hopen och derigenom indirekt utöfva en påtryckning på regeringen i den romerska frägan. Hvad det upplysta och liberala Frankrike tänker i dessa fimnen kan man åter sluta af de energiska uttalanden, som i dessa degar, trots trycktvånget, förekomma i de frisinnade tidningarne med anledning af den ifrågasatta nya expeditionen till Rom. Dessa olika strömningar i opinionen, båda mäktiga, båda fruktansvärda, förklara till någon s del den franska regeringens vacklande hällning, bemödandet den ena dagen att geaom hotelser och demonstrationer tillfredsställa de klerikala och inhiberandet den andra dagen af anbefallda åtgärder, i ändamål troligen att vinna tid för utfinnande af någon lösning, som icke stöter någondera meningen alltför mycket för hufvudet eller åtminstone erbjuder tillfälle att för någon tid undanskjuta frågan. Såsom ett prof på den liberala pressens uppfattning och språk ätergifva vi här en uppsats i Opinion nationale, af detta blads hufvudredaktör, deputeraden Gugroult. Han yttrar: ?Alla Europos nationer ha en politik, som är dem egen. Ryssland söker vidga ut sig i söder och öster. Preussen sträfvar etter att göra Tyskland till ett under sitt välde. Österrike vill i ett fritt etatsförbund förena alla Donaubefolksingarne för att bilda en motvigt mot Rysslands påtryckning. Ensgland koneentrerar ella sina bemödanden på rroducerande al materiel rikedom. Italien traktar efter att komplettera sig genom att upptaga de romerska staterna i sitt sköte. Och Frankrike då, hurudan är dess politik? Det är något, som ingen kan säga. Ar det en förstoringspolitik? Nej, ty i det tallet skulle det icke stöta sig med sin enda bundsförvandt, Italien, genom hotelsen att till och med genom ett krig upprätthålla den oupprättbålleliga fiktiooen om den varldsliga makten. Är det en fredens, frihetens och den inre utvecklingens politik? Om det vore en fredspolitik, skulle det icke väcka fråga om ersättningar i område, om Luxemburgs införlifvande. Vore det en frihetspolitik, skulle det icke söra ansvråk på att i Rom upprätthålla en regeriog, som är urbilden för despotismen. Om det vore en politik för inre utveckling, skulle det åt folkundervisvingen offra åtminstone räntan på de milliarder, som det förslösar på aflägsna och beklagliga företag: Korteligen, ingen i Frankrike kan berömma sig af att gissa regeringens tanke. Häraf oron i den allmänna sinnesstämningen och stockningen i affärerna. När, huru och genom hvilken utgång skola vi komma ur denna notkil? . I den romerska frågön är regeringen underkoetad det klerikala partiets påtryckning. Men det är att märka, att det är den nuvarande regeringens tolerans, som väckt det klerikala partiet till lif. Aldrig visste man af pågontiog sådant under den fordra monarkien. Biskoparne voro könungen undergifne, hvilket var allmän lag, och då de ville göra politisk opposition, tog man helt enkelt från dem deras verldeliga makt. Efter revolutionen var presterskapet likasom alla andra underkastadt lagen. Nu har presterskapet blifvit indraget i politiken. I senaten har man kardinalernas bänk. Sedandess är presterekapet fritaget från att bekymra eig om lagen. Statsförfattningen erkänner samvetsoch kultus-frihet; men för presterskapet, som lyder Gregorius XVI:s och Pius IX:s instruktioner, är samvetsfrihet ett vansinne och en straffbar villfarelse. De religiösa ordnarne få icke finnes i Frankrike annat äg efter regelmässigt till stånd, sedan deras statuter blifvit grunskade. Men jesuiterna, som icke allenast ick e fått tillå!else, utan till och med äro uttryckligen förbjudna landet, ha ej en gång värdigate begära tiliåt-lse; de finnas till trots för lagen, undervisa upgdomen, leda biskoparne och befolka den officielia verlden med män, Ha DO TR AA som genom derag försorg blifvit uppfostrade I1 förakt för våra statsinrättningar. Hela skockar af icke tillåtna religiösa ordnar betäcka Frankrike med sina praktfulla I kloster och underhålla till ätlydnad för de Ifrån Rom kommande instruktiorerna hos I folket och qvinnorna en dyrkan för det politiska ideal, hvars mönster Rom är, samt förderfva det religiösa sinnet gerom utspridande af små dumma underverk och idiotiska bruk. Frankrike är insnärjdt i detta nät; detär ett rof för munkpolypen. Detta är förkla. ringen på ett relig.onskrig avno 1867 efter Kristi börd, hvilket företages till den yttersta glädje för alla dessa kyrkans fäder, som hvarken tro på Gud eller djefvulcn, men som gjort religionen till ett politiskt verktyg, till ett medel till rikedom och beforören. Ännu några år till af denna regime, och vi skola ha sjunkit ned till jemnböjd med Spanien.? MEPYEBEYTIISEINDE UP KSRIENGNESN Lotsverket. KK. M:t har, på gjord anTsökning, den 22 innevarande månad, bevil jat chefen för Gotlands lotefördelning, F. G. Durietz afsked från nämnda echefsbeställ