Aftonbladet – 24 oktober 1867, sida 3

Slaget vid Axoum. Då ryktet om den britiska expeditioner mot Abyssinien äfven hos oss väckt rätt mycken uppmärksamhet, torde nedanstående ar. tikel, kErd ur ?La France, ega ett visst intresse, såsom lifligt ski:drande den rykt. bare kejsarens Theodoros krigskonst och makt. Grefve de Bisson, grundläggare aj den franska kolonien i Abyssinienp, beskrifver deri, evligt en rapport, som till-ändts honom af en bland hans officerare, som personligen deltagit i slaget. den sista, blodiga drabbning (den 30 Juli 1866), hvarmed kejsaren sökt förkrossa sin fiende, neg-rhötdinger Goubassi, hvilken, i spetsen för en väldig upprorshär länge medframgång trotsat abyssiniernas fruktansvärda någu. Den ort, hvarest slaget stod, Axoum, var fordom kejsardömets första stad och är ännu dess andra. Den är belägen i midten af rovinsen Tigrea, åtta dagsrecor från Röda afvet, ansedd helig, rik på minnesmärken, samt i strategiskt hänseende af omisskännelig betydelse. Berättelsen lyder sålunda; vi hafva blott något förkortat den. — — — Enligt edra ordres hafva några af de våra slutit sig till Theodoros armå. Edra Bahrias hade åter i er frånvaro ansett evligt med vårt intresse att mottaga de särdeles fördelaktiga anbud, som gjorts dem, af rebellerna, och derföre skickat en ansen lig förstärkniog till Goubassig, kejsarens medtäflare; och Dedjaz Aylo, fursten af Hamacena, Serawa och Demhålas, ri ets östliga provinser, har, skild från kejsarens här ef upprorsskerorna, icke kunnat föresa sig med oss. Denva nödtvungna frånvaro af tjugutusen man, som nästan samtligen äro tiraljörer, har varit orsaken, hvarföre slaget icke blef afgörande. Sedan den sista expeditionen mot Gallas ärofullt afslutats hade Theodoros återvän t till Godjam, och han ernade nu en gång för alla söka kufva Tedla—Gusalou, denne listige starechef, som aldrig kunnat gripas, och som, skyddad af sitt fäste Ambr, under åtta år trotsat alla nguns hämndplaner och förhärjat hans land. Sedan tre månader underhölls den strängaste blockad af denna fästning, då den insurrektion, som så länge förberedis i a och Choa, omsider utbröt. De mot rebellerna skickade fältherrarnes rapporter blefvo allt mindre tillfredsställande, de sköto skulden för sina nederlag på fiendens ofantliga öfverlägsenhet i antal och artilleri, och allvarsamt orolig, beslöt kejsaren at: personligen sn-; föra en storartad expedition mot Goubassit. Han marscherade från Godjam den 12 Juli, samlade alla de trupper, som stodo till buds, i Gondar, och öfverskred de närmaste bergsträckorna i spetsen för sjuttio tusen stridsmän. Småningom förenace han med sin här de åtskilliga kårer, omkring tjugufemtusen man, som hitills hållit hans