Aftonbladet – 24 oktober 1867, sida 3

Qnsändt.) Något litet om Inteokningar. (Slut från gårdagsbladet.) Det är ej vår mening att denna lagstiftning skulle i väsentlig mån förändra låntagarens ställning i hänseende till det upp lånta kapitalet. Jordbrukaren kan ej med fördel låna på korta tider, och stående lån äro naturligtvis för honom begärligast. Hur skall han få dem? Bankerna böra ej lemna sådana, dels af skäl vi anfört, men bufvudsakligen derföre att ett dylikt lånsystem strider emot barkernas ide, icke är bankmessigt, som det heter. Det är de enskilde som skola bispringa jordbrukaren, och de äro just de, som minst äro fallna att göra det nu för tiden; hvarföre, för det våra lagstiftare ej lagstifrat särskildt för räntan, oberoende af kapitalet. Den finns en klass penniogegare som statsoch kulturförbållandena tyckas enkom hafva skapat till långifvare åt jordbruket och fastigheten; det är icke den egentlige kspitalisten eller industriidkarne, hvilka, vär de hafva penningar, vilja röra sig med dem och således ej gerna se dem. stående; det är den, äfven hos oss talrika klass, som i Frankrike kallas rentiers, det är de många förvaltarne af omyadigas medel, m. fl. offentliga kassor oberäknade, som icke hafva helt och hållet samma slags intressen som de förstnämnda,