Aftonbladet – 24 oktober 1867, sida 2

hon ej tillåta honom att låta sadla Annette Det skulle vara gjordt i ett ögonblick ocI vädret var osäkert, Medan han ännu talad bröt stormen löst. Grefvicnan måste såle des dröja vid arrendegården, och det lill sällskapet, som farit till Bayeux, hade ick ännu hunnit hem. Vagnen väntade vi jernvägsstationen. Då de gingo genom ga torna i Bayeux syntes luften plötslige mörkna och derpå lika hastigt ljusna vi den sjunkande solens glans, fönsterrutorn: blänkte här och der, reondroppar börjad falla, tunga moln dolde de bleka guldstrim morna i vester. Regnet föll snart i ström mar på vägar och häckar, på de aflöfvad fruktträden och de stora fälten som sträckt sig ända ned till sjön; snart kom ocksi dimman rullande upp från stranden oci dolde hvarje aflägsen glimt af sjön och kul larne. De voro alla trötta och tysta; på hemvä gen vexlades ej många ord. Baptiste sto på -slottstrappan då vagnen körde upp Grefvinnan har icke ännu återkommit frå: byn?, sade han. Hon har sändt bud at vagnen skall hemta benne vid Lefevre: stuga. Hustrun, stackare, är mycket ängs lig; hennes man är icke återkommen ännu Det sägs att man sett båten styrande hemåt. Ack! stackars qvinna!? sade fru Fon iaine med ett hastigt stygn i hjertat. Reg net blåste så kallt emot henne, och Bapti ste förmådde knappt hålla den stora para plyn öfver fru Beamish då hon steg wu vagnen. ick hade också stigit ur, men han sprang upp igen i vagnen, då han såg att grefve Jean satt qvar på kuskbocken och blot knäppte bättre igen sin öfverrock för at skydda sig för regnet, ?Farväl?, sade Ca herine Beamish och vagnen rullade bor