Aftonbladet – 22 oktober 1867, sida 3

I vi tilltro? osg kunna utan den ringaste afgift ; Ptillgodogöra oss? K. M:ts och kronans virk ) Huru skulle man för intet kunna tillgodogöi sig en annans lagliga egendom? Vi kunna : I föreställa oss, att sådant, emot egarens bestr I dande, kan ske utan någon brottslig handlin; men då Lind nu sagt, att vi på detta sätt vilj I tillgodogöra oss kronans egendom, så har ha äfven indirekt sagt, att vi härtill ville använd olagliga medel, och detta måste väl vara förnä mande för oss. Den omständigheten att vi ick velat låta tvinga oss att köpa en vara, der: större delen var för oss oanvändbar, lärer vi icke berättiga till det antagande, att vi genor olofliga medel velat för intet komma i besittnin af samma vara. Således anse vi berörde uttryc vara direkt smädliga. Vidare yttrar Lind, ai det i beslag tagna virket troligtvis? på vå föranstaltande blifvit från K. M:t och krona åverkadt. Då ett dylikt uttryck fälles i en off ciel rapport till en myndighet, som har till spe cielt åliggande att bevaka K. M:ts och kronan rätt, anse vi det i det närmaste såsom en direk angifvelse äfven om icke något åtal derpå föl; eller följer, hvilket dock endast inverkar på yt randets större eller mindre straffvärdhet, uta att i någon mån betaga detsamma dess karakte af falsk angifvelse. Skulle man icke dela vå uppfattning derom, att nyssnämnde uttryck inn bära en klar, vare sig direkt eller indirekt, ar fitvelse för brott, så lärer väl dock ingen kunn estrida, att samma uttryck äro för värt god namn och medborgerliga anseende i hög gra menliga. Ytterligare förekommer uti rapporten, strax efter förut anmärkta yttrande, en förnärmand insinugtion derom, att virkesuppköparne? vi ifrågavarande vattendrag — hvarmed rimlige icke lärer kunna menas andra än oss och Ume ångsågsbolag — skulle tro sig kunna erhålla sit behof af virke fyldt genom åverkan. Vidare förekomma uti rapporten följande ut tryck: Under sådana förhållanden och då mai har att göra med personer, som fullkomligt ställ; sig utom lagen, som genom sina ombud omöj liggöra eller törsvåra statens tjenstemäns oci betjentes bemödanden, att dess pligt likmätig göra lagen efterlefd, — — — — — — som ick draga i betänkande att, efter hvad här ofvan ä nämndåt, bryta bommar och bortföra kronan egendom? etc. Visserligen hafva vi vid dess: grofva beskyllningar icke blifvit uttryckliger namngifna, men innehållet deraf, jemfördt mec rapporten i sin helhet, synes dock otvetydig: ifva vid handen, att hr Lind dermed måste äsyftat antingen oss eller ock Umeå ångsågs. bolag. Vi anhålla derför att hr Lind måtte till. frågas, om han med gist omförmälda uttrych äsyftat egarne af Baggböle sågverk. Slutligen anmärka vi de uttryck, hvarmed rap. porten afslutas, nemligen: enskilda personers oförsynta och skamlösa bemödanden att för sin vinning och begär att trotsa, för kommande ge. nerationer göra ett helt landskap öde och obe boeligt, ty dertill leder till sist deras skogsåverkan?. I likhet med hvad uti nästföregående punkt skett, anhålla vi, att hr Lind äfven måtte tillfrågas. om han med anförda orden afsett egarne af Baggböle sågverk. uru än svaret på dessa frågor må utfalla, är det dock af rapfortens innehåll samt hvad vi här, derom anfört, för en hvar uppenbart, att öfverjägaren Lind genom anmärkta yttrandena icke allenast gjort sig saker till falsk angifvelse, utan ock att hafva emot oss utsatt rykte om gerningar, som väl ej äro efter lag straffbara, men dock för vårt goda namn och medborgerliga anseende menliga. Sålunda vidhålla vi i allo våra ansvarspåståenden, under yrkande att Lind för hvad han låtit komma sig till last, måtte fällas till ansvar jemlikt 16 kap. strafflagen. Vi hafva med flit härvid icke velat åberopa någon viss inämnde kap. af strafflagen, eller yrkat något bestämdt straff, utan endast sökt att beskrifva brottet, 5iverlemnande åt rätten att efter mogen pröfning bestämma straffet. Väl vill det synas, som om Lind af arghet skulle hafva pådiktat oss de brott, hvarom hans oftanämnde rapport närmare omförmäler, men vi älska dock att tro, att det skett mera af missledt tjenstenit och obetänksamhet, än af ondt uppsåt, och derför äro vi ej heller angelägna att Linds straff blir så stort, att det i någon mån kunde försona hvad som han af lättsinnighet emot oss brutit, utan önska vi, som alldeles icke drifvas af någon hämdkänsla, hellre att straffet måtte blifva så lindrigt som lagen tillstädjer, men omsorgen om vårt medborgerliga anseende tillåter oss icke att låta honom, upphofvet till de smädliga uppsatser, som gått land och rike omkring, för sitt beteende gå alldeles strafflös. Göteborg den 30 Sept. 1867. James J. Dickson. Oscar Dickson. M. E. Wern. Sedan denna skrift blifvit uppläst, förmälde extra öfverjägaren Lind. att han icke vore beredd att genast svara på de tvenne uti ofvanintagne anförande till hans besvarande af käranderna framställda frågor, än mindre på anförandets innehåll i öfrigt, hvadan Lind, som styrkte att han den 11 i denna månad blifvit af konungens befallningshafvande i Westerbottens län förordnad att förestå sjunde revieret af samma län under återstående delen af innevarande månad äfvensom under nästkommande November månad, under hvilka månader enligt Linds uppgift timmerutstämplingar förrättas, och efter hvilken tid Lind gade sig behöfva trenne veckor för afgifvande af redovisning för nyssnämnde sin tjenstgöring, för resa från Lappmarken till staden, och för afgifvande af svaromål, anhöll om uppskof med målet till lördagen den 21 nästkommande December. Vid rätten närvarande jägmästaren i Westerbottens län ÅA. G. Hedström intygade att sjunde revieret utgöres af de efter Windelelfven belägna Lycksele och Sorsele lappmarks socknar, samt att utstämplingarne derstädes skola förrättas under denna och nästkommande November månad. Sedan kärandernas ombud medgifvit det begärda anståndet, afsade rådhusrätten följande Beslut. Med anledning af extra öfverjägaren Linds styrkta tjenstegöromål och kärandernas medgifvande af det utaf Lind begärda anståndet, finner rådhusrätten skäligt lemna detta mål beroende till måndagen den 23 nästkommande December