Aftonbladet – 22 oktober 1867, sida 3

fadern på hans långsamma gång geno villande skog. Han dröjer, men han nalk hemmet. Hvad månde han föra med sit Detta är den fråga hon gör sig idag. Hc frågade sig detsamma i går, många daga mänga nätter, hvarje ögonblick. Hvad för han med sig? Lif eller döc IDet måste vara lif! Men möjligheten det seednare; denna ovisshet vore nog, r dan den, att döda mången varelse, sova ick Jlänge blifvit härdad mot eländet. Hon lyssnar, hoa tycker sig förnimm prasslandet af de välkända stegen. Men de tystnar, det dör bort. Det var blott de dofva susningen, som en fläkt af den kall norgenovinden framkallade i furuskogen; e hviskning liksom från andeverlden; en sö dan hviskning, som stelnar blodet i ådrorna Hvad det måtte vara hemskt! Qvällen breder sin svarta slöja öfve nejden. Aunu en natt i fåfäng väntan Men nej, nu är det icke längre en ville Tunga steg gitva skarpt återljud mot klip pans bröst. Det är han; han, fadren oc mannen, som säkerligen trött af vandringen trött af bördan, längtar efter ro och hvila men längtar ännu högre efter att bring helsa och styrka åt de sina. Han öppna dörren. Hustrun skulle vilja skynda til hans möte, men hon vågar knappt se upp Nu är ban inne. Barnen omgifva ha aom. De sluka honom med sina blickar han ser deras muanar uppspärrade likson för att mottaga brödet, han hör deras blek läppar framskälfva brådskande böner. Me; han gifver intet svar, intet bröd, ingen hug svalelse. Ack, det finnes bördor som ick kunna bäras! Natten rycker an. Den höljer besviker förvänten, gäckadt hopp, bleklagd nöd. In gen granne som kan hjelpa. Måhända e aflägsen vän, som tänker på dem, men de veta det icke. Och om de visste det, hvil ken tröst skulle det kunna skänka dem! Medan gräset gror, dör kon. De mäste då bjelpa sig sjelfva. Innan dagen gryr, släpa de sig ut i sko gen. De rifva barken af de spädare furu. topparne och samlie tilltöda. Barkens yttre del borttages, den inre delen torkas och males till mjöl. Man ger sig icke tid, och m un har kanhända icke förstånd derom, at! nidraga det bäska och kärfva ämne, som barken ionchäller. Af det bröd som häraf beredes kan lilvet för en tid uppehällas: men detta bröd är tillika ett gift, som al. sirar sjukdomar af flera slag. Detnärande i barkea är atärkelse, men endast till 5 å 6 proc. Rägbrödet ionehåller 48 å 49 proc. stärkelse. En menniska som fter barkbröd, måsta således: törtära nära 10 g nser sä stor qvantitet sov den, hvilken lefver af bröd, om hon -k koll kunne tillföra sin pp lika stor näring, men ett sådant försök vore döden många gånger. På sådant sätt gestaltar sig lifvet för måvgen i våra bygder. Vi göra oss icke skyldiga till någan öfverdrift. Den enkla berättelsen redan för några veckor sedan om inbyggare från Pite lappmark, som varit ned till Skellefte för att få mjöl på kredit, men måst Stervända med oförrättadt ärende, hvad innbär väl detta, om icke ett sådant tillsländ svw get vi vinvuligt sökt uawstallo. Hvem skulle föröfrigt kanna skildra alla de sexlingar mellen fruktan och hopp, alla de grvder al stigande oro, alla de yterligheter af fasa och elände, hvilka en sädan familj måste genomwgå? I-ger; ingen som icke varit olycklig nog aw erfara något dybkt, och derifrån må man be Gud bevara en och hvar. De energiska arvsträcgningar, 20m söder ut göras för förekommande af let hotande eländet, måste fylla hvarje norrndnmnga bjerta med tacksamhet, och beklaglig och ovärdig är den norrbottning som icke i sin mån bjuder till att för framtiden så ställa sin ekonomi och så ordna länets, att dylika olyckor som den närvarande må för all framtid blifva afvärjda. Det var vid början af detta bref icke vär afsigt att vädja till medlidsamheten genom ott söka anslå känslan, men ämnen och reflexioner i denna riktning tränga sig lätt iopå oss, och vi ha för en gång låtit oss ledas af dem. Vi befara att under vinterns lopp det skall blifva tillfälle att anföra mer än ett nedslående fuktum af antydda beskaf feohet; men tilldess må vi se till huru förhållandenva utvecklat sig, att de kunnat komma till en ytterlighet sådan com den närvarande. De personer, hvilka blifvit utsedde till ledamöter i en nödhjelpskomit för länet, hafva i dag haft sammanträde. Med afseende på vigten af att ända från de aflägsnaste delar af länet erhålla säkra uppgifter om tillståndet, och i anseende till befarad möjlighet att komma i kollision med åtgärder, som vidtagas af länsstyrelsen för nödens afhjelpande, samt af andra orsaker, har komiten beslutit att erbjuda ordforandeskapet åt landshö:dingeo, som förmodligen icke vägrar att i ett så maktpåliggande fall gå komiten till mötes. Vi hoppas snart kunna meddela rnågot om komitens ät gärder.