Aftonbladet – 22 oktober 1867, sida 3

(Insändt.) Under det Stockholms kommun allt högre och högre beskattas och, så att säga, dignar under bördan af ständigt ökade kommunalutskylder, är det nedslående att se det medlen ej förslå till det nödvändigaste. Det kan nemligen ej vara annat än bristande tillgångar, som vålla att hufvudstaden ej mäktar fullgöra en skyldighet, den hvarje bonde, hang hemmansdel må vara aldrig så liten, vid högt bötesansvar tillhålles att uppfylla. Det åligger Stockholms kommun att underhälla Jandsvägen emellan Roslagstull och Albano, ett vägstycke ej större än hvarje någorlunda stor bondcärd har på sin lott. men om bondens väg vore i samma skick som Stockholms, hade kronobetjeningen längesedan låtit iståndsätta den och utmätt bonden för omkostnaderna. Också behöfver ej den, som kommer förutnämnda väg till staden, fråga hvar dess område vidtager, ty med den bottenlösa vägen vidtager den kongl. svenska hufvudoch residensstaden. Om derföre de hårdt anlitade tillgångarne kunde — kanhända genom besparing på något annat — förslå till behöfligt grus å berörda vägstycke — att tala om dike och afloppstrumma för det från berget nedströmmande vattnet vore kanhända för mycket — taga insändarne sig friheten anhålla att, ehuru ej någon länsman kan hota med utmätning för uraktlåten vägunderhållning, staden ändock ville apptylla sagde sin skyldighet, och skulle då såväl den trafikerande allmogen, som ej så få af de Stockholms invånare, hvilka nödgas arbeta sig genom dyn utanför Roslagstull, ehuru deras kommunalutskylder ej äro mindre än deras som promenera på Drottninggatans asfalt, derföre blifva tacksamma. Många trafikerande.