Aftonbladet – 22 oktober 1867, sida 2

maste näring måste förbittras genom tanken på det pris de en dag måhända skulle nödgas betala derför. Ja, hon bade sin man ti godt förvar, som gamla Nenon sade, och hon såg på honom, der han gick bredvid henne, glad, godlyut, full af lif och verksamhet. Han pratade muntert om stormar och fisk och fiskare, om simskolan i Bayeux, som han sjelf ifrigt och med stor nytta bivistat och oit han också ämnade sända Toto framdeles ; han telade om vackert väder och om fult väder, och om de stora högar af sjögräs som stormarne uppkastade på stranden och som noga insamlades af folket på kusten. Under tiden hade de hunnit igenom byn och fram til kyrkan, och presten kom just utför den nötta stentrappan. Han tog af sin trehörniga hatt, och Fontaine skyndade att med sin panamahatt i handen besvara helsnivgen och frågade om herr kyrkoherden skulle vara att träffa hemma om en half timmas tid. Jeg har åtskilliga angelägna papper att underteckna4, sade mären med strålande och vigtig min, och jsg tager mig friheten fråga om ni ville godhetsfullt bevittna min namnteckning? Jag kommer tillbaka, så snart jag följt min hustru till slottet4, tillade Fontaine, litet stolt öfver sitt umgänge med det grefliga herrskapet. Hon följer med grefvinnen de Tracy och hennes slägtingar på en utflygt till Bayeux.4 SVi 1å snart regnt, sade kyrkoherden och såg på molnen vid synkretsens rand. Vi måste begagna oss af detta vackra solsken medan det varar, tillade han. Joseph Lefebre lägger ut nu, sade mären och satte sin lorgnett för ögat. Det ir vågsamt, men de der karlarne äro mera iskar än menniskor, tror jag.