Aftonbladet – 17 oktober 1867, sida 3

om sin kännedom om någon viss sågverksfirmas karakter? eller om några vissa såg(verksegares borgerliga ställning?. Att på sådana grunder bygga ett omdöme, stäende i rak strid mot det, som hyses afalla dem, som ega någon Bärmare kännedom om förhållandena, anse vi vara något obetänksamt och förhastadt. Mycket förhastadt och obetänksamt är det också af Handelstidningen, att af sin ifver att ådagalägga en viss sågverksfirmas fullkomliga oskuld i allt hvad som står i samband med skogsåverkningarne, låta förleda sig att, om icke rent af taga i försvar sjelfva den olofliga skogsafverkningen, åtminstone efter bästa förmäga söka framhålla mildrande omständigheter, som kunna till ursäkt för densamma anföras. Sådant kunde vara på sin plats om det gällde stiftandet af lagar, som afsåge att belägga den ifrågavarande förbrytelsen med straff, som stode i uppenbart missförhållande till de föreställningssätt, som förefunnes hos folket med afseende å sjelfva förbrytelsens beskaffenhet och moraliska förkastlighet ; men olämpligt i högsta grad är ett sådant förfarande i ett ögonblick, då en mängd sammanträffande omständigheter riktat allmänna uppmärksamheten på sjelfva roten och upphotvet till ett stort samhällsondt, och då det gäller att samla en allmän mening, nog stark att förkrossande tränga äfven dit, hvarest lagens arm icke kan nä för att hämma och qväfva detta onda. Eller huru annorlunda än såsom en pladoyer för skogsåverkningen kunna vi anse detta tal om, att ?skogsäverkarnes rättsuppIfattniog icke förmenar dem att drifva hygge på kronoskogarne, enär dessa allt fortfarande betraktas såsom allmänningar? ; eller det nästan med beklagande anförda förhållande, att bonden genom jägeribetjeningens tjensteåtgärder ?ser sig beröfvad frukten af en god del af sin möda under vintern?; eller af dessa till hans ursäkt anförda skäl: han inser ej det orätta i att hafva huggit några mogna träd på kronoskogarne; ban anser sig nu vara den förorättede, och så passar han på en vacker natt och sticker ut de i beslag tagna stockarne, äfven om han af detta dåd ej kan hafva något gagn?; eller detta urskuldande till och med af den djerfva stöld för hvilken flottchefen Ström står tilltalad: ?detta grofva dåd kan ej hafva annat upphof än en förbittring ötver ett beslag, som beröfvat åverkaren en del af hans förtjenst, utan att han nu kuaonat af våldet hafva någon fördel?. Vi drista påstå, att Handelstidningen fullkomligt misstager sig och gör sig till eko af en gammal jargon då tidningen talar om skogsafverkarnes rättsuppfattning i afseende å det olofliga hygget på kronoskogarne. Vi lemna derhän hurudan denna -uppfattning tillförene må hafva varit, men den kännedom vi tagit om föreställningssätten i just den ort, om hvilken här närmast är iröga, ger oss anledning förklara, att numera har allmogen mycket väl reda på, att det olofliga hyget å kronoskegarne är ett brott. Just den omständigheten, att hela orten är i så hög grad sysselsatt med skogsaffärerna har gjort denna föreställning der mera klar och lefvande måhända, än på andra orter. Men äfven om förhållandet hade varit sådant som Handelstidningen lösligen antagit, så måste den ringaste eftertanke gifva vid handen, att ett så beklagligt förhållande endast kan främjas och befästas i fall den mindre upplysta allmogen ser de brottsliga tilltagen direkt eller inderekt befordras af personer, hvilkas ?karakter? och ?medborgerliga ställning? berättiga till anspråk, att de bättre än den fattige nybyggaren skola förstå hvad som är rätt eller orätt. Allmänna meningen har nu med kraft vändt sig mot dem, hvilkas medskuld i åverkningsbrotten måste förutsättas, emedan eljest inga sådana brottskulle ifrågakomma, och det är då ytterligt obetänksamt att vilja slappa denna den allmänna meningens påtryckning genom att söka urskulda sjelfva brottet, och nästan framställa detsamma såsom bidragande till en förståndig skogsvård, såsom i viss mån motverkande misshushållningen? med landets rikedomar. Slutligen vilja vi ännu en gång föra Handelstidningen till minnes, att den offentliga diskussionen rörande detta ämne sträckt sig vida utöfver de jemföreleevis obetydliga förbrytelser, som äro föremål för donistolsundersökningar. Den har kommit att beröra hela det system, af hvilket till ransakning inför domstolarne endast förekomma några yttringar, visserligen betydelsefulla, men dock enstaka. Domstolarnes utslag komma derföre icke att utöfva ringaste inflytande på allmänna meningens dom. Upphörom således att åberopa dem såsom argumenter i denna sak. Det är för öfrigt alltför väl bekant, att ganska ofta komma domstolarne, som endast få se på de juridiska bevisen, till helt andra resultat än den allmänna rättskänslan, som tager i betraktande äfven skäl och omständigheter, åt hvilka domstolarne ej kunna egna någon uppmärksamhet. Framförallt bedja vi Handelstidningen iörskona oss från det högröstade åberopandet af Riexska målet och pressens förmenta nederlag i frågan derom ; ty såsom ett bevis på till hvilka olika resultat domstolarne och den allmänna rättskänslan kommo i detta sorgliga mål, vilja vi blott anföra det af en lagkunnig representant för staden Göteborg, rådman Björck, under sednaste riksdag offentligen i andra kammaren fällda yttrande, att ersättningsskyldigheten i detta mål egentligen bordt drabba, icke Riex, utan dem som hade byggt den jernväg, på hvilken den olycka tim2åe, för hvilken han blef ställd till ansvar. Från Norrbotten, (Telegram till Aftonbladet.) Luleå den 17 Okt... kl. 11.25 fi. m. Dim