Aftonbladet – 16 oktober 1867, sida 3

dem; och sedan tänkte hon på Dick, varm. hjertad, glad, trofast och ur stånd att miss: tänka någon — om hans trohet kunde ej lipnas nägot tvifvel. ?Ack, Reine, sade hon nästan ofrivilligt, han är för god för att med vilja göra något som oroar dig. Jag tycker ibland?, sade hon hastigt och rädd för sin egen djerfhet, att du knappt vet hvilket pris du vunnit. Din fästman är icke en man af många ord, men han är trogen som guld; han säser aldrig ett hårdi ord eller tänker en vädel tanke. Huru kunde han neka sin döende onkel detta löfte, om khan fordrade let? Det synes mig hårdt, fortfor hon med undertryckt smärta, att se dem, som Pga just de ting en annan en gång skulle velat gifva sitt lif för att få, att se dem olyckliga, tviflande,..? Hon tystnade hastigt, ty ett fönster slogs ipp deruppe i salongen och Fontaine ropale: ?Catherine, hvar är du?... Oförsigtiga barn 1? Catherine svarade blott: JSa, min vän, nu kommer jag...? Många gånger sedan tyckte hon sig höra lenna röst och dessa ord, ehuru hon för ögonblicket knappt märkte någondera. ?Reine, du är väl icke ond?? sade hon. ?Ond — nej, visst icke, sade Reiva med in Jjufva röst dallrande afrörelse. Änvu :n sak kom jag för att säga dig, Jag skall ;å i kloster — det vill säga jag skall vistas tt par veckor hos Augusticernunnorna i Jaen. Vill du, medan jag är borta, se till Petit-Pere någon gång? ?Ack, Reine, skall du verkligen göra letta?? sade Catherine, som tyckte att detta ar ett stort beslut. (Forts. Y