Aftonbladet – 16 oktober 1867, sida 3

att det var förvirring och oro nu i-det hus. hvartill han sedan några dagar verkligen var herre. Baxter hade brutit sina sigiller, knutit upp koutarne på sitt röda segelgarn och läst testamentet, hvarigenom Lambswold tillföll Dick. Denne skulle emeilertid ej på ett år få tillträda egendomen, under hvilken tid han blott egde att uppbära en obetydlig del af Seeing com hufvudsakligen skulle användas till egendomens skötsel och till eljest förekommande utgifter. Hans förlofping måste ännu någon tid hållas hemlig; och Reine hade i första förskräckelsen skrifvit tillbaka och gifvit honom sin frihet äter. Han borde gifta sig med en förnäm fröken nu, hade hon sagt. Hon passade icke numera till bustru åt hocom. Det stora arfvet gjorde icke henne någon glädje; tvärtom, det tycktes befästa ett stort svalg mellan dem, En präktig egendom! Ett ståtligt hus!... Hon tyckte mera om sin egen kammare med dess tegelstensgolf än om något praktrum i ett palats. Hennes bomullsgardiner och sängomhängen, tryckta i blätt med taflor ur Örleanska jungiruns lif, voro henne kärare än kammarduk och sidendamast. Bättre än några mattbelagda trappor var för heune den gamla stentrappan upp till hennes sofrum, fast den var byggd på utsidan af huset och utan skydd eller tak; hon giek dit upp ibland i hällregn, ibland vid hafsvågornas bedöfvande brus eller stormens fjerran dän; ibland i stilla nätter satte hon sig ned på trappstegen och såg på stjernorna och. tänkte på Richard Butler, och såg och undrade och kände sig fridfuli och lugn. Men då dagsljuset kom, ver hon orolig och otålig; hon gick och kom och arbetade som en slaf, tills Petitpåre började göra invändningar och påmin