Aftonbladet – 16 oktober 1867, sida 3

Ekonomiska kartverket och topografiska kåren. Alltsedan det år 1860 påbegynta ekono miska kartverkets alster blifvit mer känd: bland allmänheten och man börjat inse a huru ofantligt stor vigt detta kartverk är samt huru mycket ännu återstår innan de i linda liggande verket kan ernå den ve tenskapliga och rena utveckling, som ä nödvändig för att det skall kunna fylla sir höga bestämmelse, har intresset för dett kertverk blifvit nationeli. Men i sam ma mån har ock iotresset för ett förut be fintligt kariverk, eller topografiska kårens minskats, och dess alster, ehuru dyrbarar utstyrda, och utförda med både större oc onekligen ojemförligt bättre krafter, hi blifvit lagda i skuggan. Orsaken dertill är för ett taga en trivial men målande liknel se, att en hushållsaktig och bungrig all imönhet först köper en brödkaka hos baga ren och derefter noga rådfrågar magen och kassan, om de tåla en bakelse från socker. bageren. Så ungefär förhålla sig de båds kartverken till hvarandra, och som allmänheten förut hade blott den topografiska bekelsen att tillgå och aldrig fick äts sig mäit festän kassan blef tom, är den nu desto mer lysten efter det ekonomicrka brödet och förgäter bakelsen fastän den ännu måste dyrt betalas. Denna sista omständighet eller att ett ur allmännare synpunkt ej särdeles nödvändigt arbete betalas så dyrt, att ett oumbärligt arbete derföre måste stå tillbaka, har alltifrån ekonomiska kortverkets uppkomst föranledt förslag om de båda kartverkens sammanslående till ett. Såväl vid riksdagarne som inom pressen ha klagomål försports öfver de dryga kostnaderna och det dubbelarbete samt den tidnutdrögt com måsie blitva följderna af dylika missförhållanden. Men dessa epmörkningar ha hittills ) hafi någon till det yttre märkbar förävdring till följd, ehuru onekligen ett par företeelser i senaste tider tyckas utvisa, att de verkställande myndigheterca numera se förhållandena ur en synpunkt vida mer öfverensstämmande med allmänhetens är som förut varit förhållandet. Blickar man uppmärksamt tillbaka till tiden före ekonomiska kartverkets uppkomst, så kan man ej undgå att finna dettopografiska kårens chef med snillets instinkt och bildningens och sekintressets klara blick insett framtidens större fordringar och gökt i örväg afhjelpa dem. Bland hans första åtirder såsom chef för det hemligbållna militära kartverket märka vi genomdrifvandet at dess offentliggörande till allmänhetens jenst, en åtgärd i flera afseenden från kärens sida högst betänklig, men hvars följder bringat goda frukter för hela landet och för topografiska kåren. Visa 2 voro de lagrar, topografiska kåren skördade, äfven blandade med törnen, ty det förut ensidigt militära och utan offentlig kontroll upprätade kartverkets första alster kunde ej tillfredsställa allmänhetens fordringar. Men lika väl gom topografchefen kände de gamla kartealstrens brister och anade silmänhetens växende fordringar, lika väl kände han sin kärs förmåga att efter hand uppfylla dem. Den goda eåväl allmänna som särskilda bildning topografiska kårens pereonal obestridligen eger, satte den i stånd att utvidga sin förut ensidiga verksamhet till omden som intressera och äro nödvändiga r en större, bildad allmänbet. Med et slokt och vist förutseende begagnade topografshefen det allmänna jatresse han sålunda yckats väcka och som hans kär onekligea sjorde sig förtjent af, att förskaffa densamna högre anslag och i samma mån ytterlisare utsträcka dess verksamhet på kultaens stora allmänning, der fält funnqs att ippbryta och besrbeto. Vid det måitära kariverket utfördes snart vidsträckta och oggranna höjdmätningar, tillhörande ett konomiskt kartverk och af omedelbar inlustriel nytta, med ett ord slit utom miliäriska. I följd af denna utgrenade — ur teslutande militörisk synpunkt alldeles missiktade — verksemhet mäste äfven den samla skylten eller firman det militära artverket? målas om och till lockelse för le talrika borgerliga kunderna kallas, allnänt men obestämdt och sväfvande karta fver Sverge?. Detta skedde redan år 1857 ler tre är före ekonomiska kartverkets ppträdande. Ur fosterländsk och kulturli punkt voro dessa åtgärder utan tvifve gast berömvärda och fintliga, men ur mitörisk synpunkt måste det betraktas aåsom ocus us att begagna sig af allmänheens tillfredsställelse för ait på fjerde hufudtitelns bekoswad utföra sjette hufvudtielns borgerliga arbeten under militärisk orm. I god tid insåg alltså topografehefen, att e krafter han egde till sin förfogan, ej sulle kunna få ep värdig verksamhet och ej unna gagna det allmänna på den lilla mitära egolott, som vid det stora statsskiftet lifvit åt dem utstakxade. Här fenns ingen onan utväg än att gifva sig ut på allmäningen, men tyvärr kom då det ekonomi8 kartverket såsom en nyodlare och åbepade gammal häfd på topografiska kårens yodlingar. Just de arbeten, hvarpå toporafiska kären skördat sina lagrar och hvared de gaguat fosterlandet mest, måste vid 1 egobesigtnicg befinnas ligga inom ekoomiska kartverkets naturliga gränsor och