Aftonbladet – 16 oktober 1867, sida 2

någon tid. Sedan var han alltid litet snäsig mot fru Fontaine; fru Mrard började åter se vred ut; Justine, som också för till fället inställt fiendtligheterna, började åter slå i köksdörren och företog sig att i många veckor stryka alla fru Fontaines fina broderade saker snedt och på orätt sida. Herr märens förhoppningar hade blifvit ömkeligen besvikna, men han sade ingenting, utan visade sig, om möjligt, ännu mera öm, artig och angelägen att se sin hustru lycklig. Under tiden hade fru Merard blifvit befriad från ett stort bekymmer som hade tyngt på hennes sinne. FEn fattig protestantisk engelska i familjen var redan för mycket; men att två andra dylika voro att vänta under julen, skulle få bo i detta ?ehålet? som var bygdt med Lonies penningar, mös bleradt efter hennes smak — åh, det var outhärdligt. Blotta tanken derpå måste förjagas med mycket snus och mänga viftningar af den störrosiga näsduken, De stac kars små flickorna undsluppo emellertid de besvärjelser för hvilka de utan tvifvel skulle blifvit utsatta, om de kommit, ty tant Farebrother, som blifvit uppskrämd af något obetänkt uttryck i Catherines bref, skref med sin flytande, storartade handstil för att säga det hon ansåg sig ej kunna rättfärdiga sig inför sitt eget samvete, om hon utsatte Rosy och Totty för jesuitismens smygande och förgiftiga inflytande, och att hon på pastor Blands råd beslutit göra andra ans ordningar för barnen under deras ferier. Och stackars Catherine — hennes ögon fylldes af bittra tårar då hon läste de små biljetterna som voro inneslutna i tantens omsorgsfullt utarbetade epistel. Och dock skulle hon väl knappast kunnat tåla att se dem ovänligt bebandlade. För sin egen del brydde hön sig ej derom. Hon betraktade