Aftonbladet – 16 oktober 1867, sida 2

Professor R. Nielsens föreläsningar i Eristiania. Den berömde läraren i filosofi vid Kjöbenhavas universitet prof. Rasmus Nielsen håller för närvarande en serie föreläsningar i Kristiania, dit han begifvit sig på grund af en till hopom från universitetet 1 Kristiania utfärdad inbjudning att derstädes låta höra sig! såsom föreläsare. Till ämue för sina föredrag har professor Nielsen valt det intressonta och rikhaltiga tomat: Om hindren och vilkoren för kulturlifvets utveckling i nutiden. Föreläsningarae hålles inför ett växande tillopp af åhörare; den kraftiga och elektriserande vältalighet, för hvilken professor N. står i så stort rykte i sitt eget land, har äfven vid detta hans ifrågavarande uppträdande tillvunnit bonom många beundrare. Men det är ej blott genow sin fulländade form, utan i ännu högre grad genom sitt märkliga innehåll dessa professor Nielsens föreläsningar äro förtjenta af en allmännare uppmörksamhet. Äfven vid detta tillfälle har nemlicen den danske vetenskapsmannen ansett sig böra åttrupptaga och hos sina åhörare inskärpa den sats, hvilken, såsom bekant, utgör en af gruntankerne i hans omfattande författareverksamhet: satsen om teologiens obefogenhet att intaga en plats i wvetenskagernas system. Teologien är Vicke en vetenskap, ty det i teologien vetenskapliga är icke teologiskt, och det teologiska är icke vetenskapligt? -— så formulerar professor N. sitt omdöme i detta hänseende. At detta sitt påstående her han i talrikaskrifter under en mångårig fejd med sitt lands ortodoxi sökt gifva en närmare belysning. Den ?spekulativa dogmatikens? oerhörda ansträngningar att genom konstlade bibeltolkningar och halffilosofiska resonemanpger af tvetydigt logiskt värde söka gifva en smula sawimanhanrg åt det osammanhängande, en smula tänkbarhet åt det otänkbara — alla dessa halfheter och medelvägsteorier förföljer han med satirens skoningslösa gissel. Och resultatet af den stränga rä:st han anställer med den sjelfbelåtna dogmatiken blir ständigt detta, att den af våra dagars teologi utlofvade försoninger mellan tron och vetandet blott är en diplomatisk förlikning mellan båda partierna, der man öfverenskommer om att göra en afprutving i fordringarne å begge sidor — ett sätt att gå till väga, som naturligtvis endast kan tillfredsställa den tanklösa ytligheten. I detta fega köpslående med det afskydda, men fruktade förnuftet?, åt hvilket man ej vågar inrymmhb någon afgörande domsrätt i det religiösa lifvets angelägenheter, men hvilket man numera ej heller trvr sig i stånd att utestänga från all talan i fråga om religionen, i detta dogmatikens osanna åena sidan, men — å andra sidan?, så olikt den verklige tönkarens djerfva Pantingen — eller? ger profes:or N. ett vanställande af såväl kristendomens som vetenskapens rätta väsende. Det kan då ej heller förefalla oväntadt, att han betraktar ?det halfvetenskapliga oväsen, som kallar sig teologi, den färgskiftande, halfreflekterade omedelbarhet hvarmed spekulativa seminarister och tankJösa katekesprester redan alltför länge hafva tönt! RAR